(* fri översättning)
Imorrn börjar andra upplagan av Way Out West. Jag tänkte inleda med Greg Dulli och Mark Lanegans dystra The Gutter Twins, då får jag ju dessutom besöka den någorlunda klassiska rocklokalen Sticky Fingers också.
Lämnar dock inga garantier - trion Ingrid Olava, Silje Nes och Wildbirds & Peacedrums lockar också.
På fredagen sedan myspys i form av Lightspeed Champion, Christian Kjellvander och Iron & Wine. Ett getöga ska nog hinna kastas på kenyanska Kenge Kenge också. Till skillnad från alla poptöntar skiter jag i såväl Franz Ferdinand som Okkervil River, men efterföljande kvartetten Sonic Youth, Grinderman, The National och Sigur Rós känns ju som fyra givna höjdpunkter. Broder Daniel? Tre-fyra låtar kanske.
Jag kommer nog dessvärre att missa Henry Fiat’s Open Sore och The Night Marchers, då Dengue Fever är ett band jag är vansinnigt sugen på att se live. De har på ett ytterst själviskt vis ockuperat massor av speltid i min iPod och på mitt jobb de senaste veckorna.
Lördagen känns sedan mer ljummen, med Håkan Hellström, Lil’ Kim, Kelis och några halvkul svenska akter. Men Frida Hyvönen ska förstås bli mycket skoj. Joan As Police Woman och Fleet Foxes kan bli fin fågel eller trött surfisk. Eller lite av varje. N*E*R*D är jag osäker på, Neil Young ska såklart spanas in men jag vill mycket gärna hinna se A Place to Bury Strangers på Henriksberg också.
Ska förresten skriva och knäppa två-tre bilder för Meticas räkning, det ger förhoppningsvis en nytändning till mitt rätt så vilande musikskrivande. Här finns förra årets rapport, inklusive några riktigt sköna läsarkommentarer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar