Sundbybergstipset - Strokesmurfen

Här ser ni ett riktigt eftertraktat samlarobjekt. Strokesmurfen blir din för bara 129:-!

Finns i en mystisk affär på Järnvägsgatan i Sundbyberg.

På söndag

Griniga gamla gubbar

"Songs of Townes Van Zandt" är just vad det låter som - sånger av deppiga folkcountrysångaren Townes Van Zandt.

Jag skulle ljuga rätt hårt om jag påstod att jag är någon stor kännare av Van Zandt, men att detta coveralbum är en riktig fullträff kan jag iallafall häva ur mig utan att skämmas.

Spelar hans covers gör tre knallhårda herrar som till vardags spelar betydligt hårdare musik, nämligen Wino (Saint Vitus, The Obsessed, Shrinebuilder m.fl.) och Neurosis-duon Scott Kelly och Steve Von Till. Här är det betydligt softare, men minst lika mörkt. Ni som är bekanta med gubbarnas solokarriärer lär känna igen er. Steve Von Till gjorde ju förresten "The Spider Song" på sin senaste soloskiva, underbara "A Grave Is A Grim Horse" från 2008.

Akustisk gitarr och lägereldsmysig sång. Och så jävla bra.



- - - -

Wino, Kelly och Von Till är emellertid inte de enda doom/sludge-rockarna som släppt solomaterial den senaste tiden. Nate Hall (US Christmas) har släppt "A Great River" som även det är en liten pärla till skiva. Lite samma stuk som hos Van Zandt-snubbarna.

Väldigt bra grejer även detta.

 

- - - -

Och som inte det vore nog så har Mike Scheidt (YOB) släppt en soloskiva. Och med risk för att bli tjatig så innehåller den...ganska deppig gubbe med akustisk gitarr. Scheidt har emellertid en lite vänare - och i mitt tyckte tyvärr lite mer tillgjord - stämma. Lite mer åt John Frusciante-hållet vilket borde passa mig, men Mike Scheidts "Stay Awake" har inte riktigt fastnat hos mig än.

Videomagi à la Primus

Primus har ju skämt bort oss med så bisarrt många grymma videos genom åren, och under min radar har nu ett par alster ifrån senaste albumet "Green Naugahyde" hamnat.

Här är "Lee Van Cleef" och "Tragedy's a' Comin'":

Instant mancrush - Baroness

Jag var löjligt peppad inför Baroness nationaldagsgig på Debaser, och tamejfan om de inte infriade förväntningarna med råge!

Georgia-kvartetten är så löjligt tight, och ljudet på Debaser är så löjligt bra, trots att jag står på vänster sida, nära baren i ett långt ifrån ljudoptimalt läge. Nästan så att jag står och blir förbannad över att det inte alltid låter så här bra på Debaser Slussen.

Att frontmannen och mångsysslaren John Baizley är en bra sångare hör man förvisso på skivorna, men att han med hjälp av gitarristen Peter Adams skulle ge mig gåshud i en av-country/folkifierad "Steel That Sleeps the Eye" är otippat. Och vilken jävla karisma Baizley har! Maniskt stirrandes men alltid med glimten i ögat fångar han in varenda jävel i publiken redan under första låten. Minspelet och publikkontakten är helt suverän trots/tack vare väldigt sparsamt mellansnack.

Det var lite jobbigt att min polare Janek påpekade hur lik Ari Gold basisten är, men det kan han ju inte rå för och i övrigt skötte sig bandets rookie Matt Maggioni utmärkt. Baroness är så snuskigt tighta, med en lagom dos gitarrstämmor på rätt sida ostighetens förlorade hav. Tack och lov har de långt ifrån släppt sina sludge-rötter och låter på gott och ont ännu väldigt mycket Mastodon.

De tunga låtarna sitter som en smäck, de nya lär behöva mer tid även om smakproven "Eula" och "Take My Bones Away" redan nu känns helt klockrena. Ett par av de nya låtarna låter som ett hårdare Dredg, och stoner-tonerna à la Kyuss/QotSA som låg och lurade på de tidigare plattorna tycks ta mer plats nu.

Det är näst intill fullsatt på ett jävligt varmt Debaser denna trevliga afton, och fler än jag verkade vara där för att höra gamla örhängen som "Isak" och "The Sweetest Curse", och fler än jag lär ha blivit grymt nöjda med hur dessa och allt annat framfördes.

Ni som inte var där får hålla tillgodo med några gamla liveklipp istället. Också bra.

 

Sommarens törstsläckare - Sigtuna Triple Hop Weizen

En liten bismak av gummi, men utöver det är det här sommarens hittills bästa törstsläckare och en klockren uppvärmning inför aftonens spelning med Baroness.

Denna brygd vann Folkets val-priset på Eskilstunas Allt om öl-festival för ett par veckor sedan, och utan att själv ha bidragit i röstningen måste jag säga att det är en välförtjänt vinst.

En klassisk veteöl med en högst oklassisk humlebehandling resulterar i - ja, en klassisk veteöl med betydligt mer beska och sting än vi är vana vid.

Sigtuna Triple Hop Weizen finns att beställa styckvis på nätet, och jag ångrar redan att jag bara beställde två flaskor.