Sundbybergs Köksbryggeri - Singel Hop Ale och Lasse i Gatan

Dumt att ligga på latsidan, jag river av två Sundbybergsöl till för att fira en hemmapinne mot GIF Sundsvall och den sämsta halvleken på den här sidan millennieskiftet.


Singel Hop Ale är en rakt-på-sak-IPA på 6,7%. Sundbybergs Köksbryggeris brygd #112, humlad med enbart Brewers Gold.

Enligt mig ett ganska modigt val av humlesort om man bara ska använda en. Brewers Gold tycker jag har en rätt söt svartvinbärssmak och drag åt smaksatt te, typ "Söder te" (sic), och brukar vad jag vet främst användas för att skänka beska åt ölen.

Singel Hop Ale känns tung och kraftig, på ett bra sätt. Faktiskt inte så jättelångt ifrån en dubbel-IPA i smaken. Påminner en del om Hardcore IPA och dess halvbror I Hardcore You, men såklart utan samma brutala alkoholsmocka.

Mycket trevlig, och förvånansvärt komplex och välbalanserad för att vara en single-hop IPA!





Lasse i Gatan - Brygd #76, snart ett år gammal.

Det började, kanske inte trevande, men inte med några totala fullträffar. Nyss nämnda Singel Hop gick därför upp i en ganska ohotad ledning. Den blev dock inte långvarig, för här kommer Lasse i Gatan och spelar i en helt egen division, jävlar vilken klasskillnad!

En imperial stout med extra allt. Kaffe och muscovadosocker.

Rökig och hård, en liten syrlighet från ekfatslagringen, en rejält lång eftersmak av kaffe och allt som allt en tung imperial stout i världsklass! Inte alls speciellt söt trots det tillsatta muscovadosockret, och trots de kaffegodisaktiga tonerna - jag anar en ordentlig dos humle som balanserar upp. Oljig med härliga rester på glaset efter varje klunk. Jag är farligt nära att svepa den 10,2% tunga pjäsen, vilket inte skulle kratta banan speciellt bra inför den skapligt viktiga jobbvecka som dundrar igång imorrn.

Testar med lite 70%-ig choklad till, då dyker mer vinösa toner upp. Lite portvin, kaffelikör, marsipan.

Det här är den typen av öl som vi nördar med glädje langar upp 2-300 spänn för, även om jag visserligen inte har prövat alltför många svindyra stouts. Men ok, sett till vad som finns på bolaget så är den här fullt i klass med Yeti, Gonzo, Kujo och Rip Tide! Kanske ett litet minus för doften, det är egentligen enda gången då de dryga 10% alkohol gör sig påminda.

Lasse i Gatan är den öl som Sundbybergs-bryggarna vann en silvermedalj för häromåret, och utan att ha testat någon av dess konkurrenter så törs jag ändå säga att det var ytterst välförtjänt!

Sundbybergs Köksbryggeri - Pelle Ale och Lime Weissbier

Lokalpatriotisk som jag är har jag blivit aningen avundsjuk på söderortsfolket, som på kort tid fått två sköna bryggerier som grannar i form av PangPang Brewery (Hökarängen) och Södra Maltfabriken (Handen). Men - och här får ni en klyscha, gör vad fan ni vill med den - nu bubblar det här i Sundbyberg, SM-silvermedaljörerna Sundbybergs Köksbryggeri ska dra igång i stor skala. Jag träffade bryggeriets VD Peter Johansson Bergholtz, som var vänlig nog att tillhandahålla ett par smakprover.


Först ut för min del: Pelle Ale.

En Pale Ale på 4,4%, bryggd på hela tre sädesslag (vete, råg, korn), humlad med någorlunda snälla sorter och tappad på flaska den 8 april i år.

Killarnas 115:e brygd.

Alkoholstyrkan och färgen påminner om Anchor Steam, smaken är faktiskt inte heller helt olik.

Liiiite för tunn kropp tycker jag, stundtals på gränsen till blaskig faktiskt. Men å andra sidan ytterst hinkbar, man skulle nog utan problem kunna dra i sig en fem sex stycken på raken till sommarens grillfester och därmed vara precis lika usel på kubb som vanligt.

Även om kroppen är tunn så finns där en lite mörkare, brödigare ton som jag skulle ge cred till råget för.

Jag får lite S:t Eriks-vibbar av den här, i grund och botten en riktigt god öl, men att det är någonting som saknas, löken på laxen och allt det där.

Nästa öl: Lime Weissbier.

Brygd nummer 111, tappad 7 mars i år, 6,0%

Doften, och även smaken till viss del, är till en början rejält tvålig, och jag är på väg att döma ut den här ölen som ett kul experiment som inte föll så väl ut.

Men jag bestämmer mig för att ha tålamod, och när den närmar sig rumstemperatur börjar saker och ting att falla på plats. Fler av de traditionella snällare veteölssmakerna börjar träda fram och det blir en helt annan balans.

Det här är en riktigt stabil veteöl kryddad med lime, apelsin och citron.

Limeskalen och dess beska skiner igenom ganska mycket, och vi får en väldigt fräsch syrlighet som lyfter denna veteöl jämfört med många av sina konkurrenter som i mitt tycke kan bli väl sötsliskiga.

Etiketterna är förresten oerhört snygga - på en och samma gång minimalistiska och väldigt informativa.

Jag har ett par öl kvar att testa, fick bland annat en flaska rykande färsk rökporter som måste stå till sig i ett par veckor, och en flaska av grabbarnas SM-silvermedaljör - imperial stouten Lasse i Gatan.

Angående bryggeriet så är det klart med en riktigt häftig lokal i centrala Sundbyberg, förhoppningsvis med bryggeripub i samma lokal inom ett par år. Man håller som bäst på att ragga kapital då det verkar vara en rätt aggressiv satsning på gång redan från början.

Det här ska bli enormt kul att följa!

Black Breath + Victims, Debaser

Det är tydligen inte så ofta som Fantomen lämnar sin grotta nuförtiden, men ikväll tog han sig iallafall till Debaser för att lyssna på Victims och Black Breath.

Bra ljud, bra röj, lagom långt. Mycket hår.

Måste slänga in nya BB-plattan på årsbästalistan snarast, skivvåren har varit gudomlig hittills.

Pausmusik

Två snabba: Burzum och ceder-lagrad IPA

Burzums "Fallen" blev till slut fjolårets sjuttonde bästa skiva. Uppföljaren är redan här, och den heter "Umskiptar".

Kyrkbrännaren och mördaren Varg Vikernes enmansband imponerade stort på mig förra året, men nya plattan är nåt isländskt jävla lajvar-mög och jag hade i ärlighetens namn svårt att ta mig igenom spektaklet från början till slut.

Årets hittills största skivbesvikelse måste jag säga.

Black metal? Nja, jag vet inte riktigt, det är alldeles för mesigt för det.

Pretto-lajvar-metal är en rimligare benämning.

- - - -

En trevligare bekantskap är Cigar City Humidor Series IPA, eller Jai Alai Cedar Aged IPA Humidor Series som den tycks heta på hemmaplan, vilket i Cigar Citys fall innebär Florida, USA.

En ceder-trä-lagrad IPA är vad den 75 cl stora flaskan är fylld med, och det är en riktigt härlig öl. Om jag muttrade lite över färgen på Anders Dubbel-IPA häromdagen så har jag här ingenting att klaga på. Läckert bärnstensfärgad, med färgtoner som är minst lika varma som ölens doft och smak.

Ölen liknar närmast ett barley wine, men innehåller tack och lov betydligt mindre alkohol och rinner ner förvånansvärt lätt. Komplex, med rejäla om än från fatlagringen lite rumphuggna citrusaktiga humletoner. Fatsmaker som jag upplever som mer levande och kanske parfymiga jämfört med en "vanligt" ekfatslagrad öl.

Lagrad IPA känns annars som att svära i kyrkan, men det här är tamejfan en av de roligaste ölen jag har testat hittills i år!