Burzum - Fallen

Psykot Varg Vikernes är ohyggligt jävla långt ifrån att vara en av de trevligare människorna som vandrar på denna jord. Det är ett faktum som inte är helt lätt att bortse från när man spisar hans senaste Burzum-verk, "Fallen".

Men satan i lådan om det inte är ett riktigt schysst album! Innehållet är förhållandevis lättillgänglig black metal med skitig produktion. Dystra verser, skrälliga och gnälliga gitarrer, och folk-minnande melodiösa refränger à la Opeth i replokalen ungefär.

Som brukligt är när det gäller black metal - i synnerhet när texterna är på världens mesigaste språk - så blir det ibland lite ostigt, men jag kan ha överseende med det. Jag placerar Burzum på årsbästalistan och tror "Fallen" kommer att klättra ytterligare några steg när jag har lyssnat mer.

Årets sämsta låt

En uppföljning ang. Rise Againsts nya skiva:

Introt med outhärdliga struttgitarrer och de inledande stroferna "I have my mother's dreams, I have my father's eyes" gör "Help is on the Way" till årets hittills sämsta låt.


Ps. Rebecca Blacks succédänga inkluderad. Ds.

Trap Them - Darker Handcraft

Det tar två sekunder innan jag har en gissning på vem som producerat "Darker Handcraft", amerikanska Trap Thems tredje album. Och mycket riktigt så är det Converge-gitarristen Kurt Ballou som lagt sina underbart skitiga fingrar på ännu en finfin skapelse i gränslandet mellan metal, punk och hardcore.

Han har inte skruvat särskilt mycket på reglagen sedan han hjälpte Black Breath att göra förra årets bästa skiva, vilket inte heller behövs eftersom Trap Them rör sig inom samma musikaliska område. Man får förvisso inte lika många överraskningar här, och emellanåt lutar sig bandet lite väl mycket mot riff som är aningen intetsägande.

Å andra sidan: Tempoväxlingen mellan grindcore-doftande "Sovereign Through the Pines" och "Drag the Wounds Eternal", som nästan låter lite Neurosis, är helt suverän. Den, och mycket annat, gör att jag tills vidare placerar "Darker Handcraft" på årsbästalistan.

Ny fräsch rock

Nästan tio och en halv timme ny och förhoppningsvis fräsch rock på väg in i telefonen.

En hel del som jag inte har jättehöga förväntningar på, och annat som på förhand känns mycket spännande.

The Haunteds purfärska "Unseen" fick sig en genomlyssning tidigare under kvällen, det kändes bråttom efter att jag läst Linnéa Olssons recension imorse (länken verkar tillfälligt(?) död).

Och min känsla var precis som hennes, att det här kommer att ta lite tid att vänja sig vid. Jag misstänkte direkt att Martin Carlsson skulle dyrka detta - han gillade även snedsteget "The Dead Eye" - och jag kan direkt konstatera att "Unseen" är betydligt vassare än sina två senaste föregångare, i synnerhet fega "Versus".

Men nog fan blir man förvirrad när thrash-giganterna låter en hel del Tool och en gång till och med som The Mars Volta! Jag ska lyssna mer, mycket mer.

Duktige ex-Blink 182-trummisen Travis Barker har på sin solodebut fått ihop en riktigt imponerande och rätt oväntad laguppställning, så även det är en skiva jag ser fram emot att testa.

Stockholmska Paatos var ett av de första band jag gav ett riktigt högt betyg till under min tid som musikrecensent (nio år sedan!), men jag lyssnade på deras "Kallocain" för ett par veckor sedan och tyckte inte skivan var lika vass nu. Vi får se om "Breathing" håller måttet.

En hel del fördomar har jag om Cavalera Conspiracy, Rise Against och Protest the Hero, hoppas att någon av akterna kan motbevisa mig. Fördomar har jag också om Boris, och de första rapporterna angående de japanska knasbollarnas "New Album" är att det är en riktigt märklig historia.

Nähäpp, hög tid att synka telefonen, jag återkommer om jag dyker på något extraordinärt!

Richie Lion!

(Som min gamle kollega Matas brukade kalla honom.)

En kväll på Piastowska

Tolv månaders provskurande av pissränna meddelst tandborste

Tittade just på "Generation Utanför" på SVT Play. Oerhört deprimerande men tyvärr inte ett dugg förvånande.

Med en stadsminister som vill ge arbetsgivare möjligheten att tillämpa tolv månaders provanställning, en finansminister i fucking hästsvans(!) som med våt blick sneglar åt den amerikanska lönemodellen beträffande yrken i snabbmatsbranschen, en Maud Olofsson som bara är helt dum i huvudet, samt ett jävla mähä till opposition som ofta bara förstår marginellt mer än Maud så är jag oerhört lättad över att ha valt mina föräldrar med tryggad ekonomi så att jag fick en framtid.

Jävla fittsverige. Kuken!

Imorgon

Återbesök på Piastowska. Oh yes.