Balloon Nazi

Nästa måndag ska vi åka luftballong och det blir antagligen helt suveränt och skithäftigt och allt sånt. Är mycket peppad.

MEN...den där ballongfirman alltså (Upp & Ner) ...det är nåt som är jääävligt lurt där. Hela deras affärsmodell tycks bygga på att folk ska köpa biljetter och sedan inte få utnyttja dem. Det är extraavgifter hit, löjliga villkor dit, och en fullständigt katastrofal internetbokning (tänk: Internet anno -96, Algonet, Netscape och modem-smatter) som jag lyckades posta in först efter att ha hackat om html-formuläret lokalt på min burk.

Villkor: "Vi kan ställa in när vi vill, men om du inte dyker upp PRICK när vi säger åt dig...NO BALLOON FOR YOU!!!"

Avboka? Rökt, om inte de har någon på sin väntelista.
Överlåta biljetten? Ganska rökt, kostar givetvis extra.
Förlänga biljettens i praktiken 3-4 månader långa giltighetstid? Kostar extra.
Glömmer du att ta med dig biljetten när du ska åka (trots att du givit dem alla dina personuppgifter, namn på husdjur, 4 bankkontonummer och tandavtryck)? 500 spänn extra.

Och grejen är ju att SÅ jäkla billigt är det inte till att börja med.

Svin.

Faith No More i Finland

Hyyvääääääääää!!!

Jag har varit peppad som ett barn på julafton inför många konserter genom åren. Mina två första Metallica-gig, Red Hot Chili Peppers på Södra Teatern, Opeth i samma lokal. Sigur Rós på Dalhalla, CocoRosie, Mastodon på Klubben, Pearl Jam, Slipknot under sent nittiotal innan de blev Bon Jovi, Ani DiFranco i Köpenhamn, Neurosis, Regina Spektor. "Listan kan göras lång", som klyschan säger.

I vintras såg jag Fantômas göra två finfina spelningar i den kanske inte fullt så finfina byn Minehead i England. Givetvis var jag löjligt peppad inför och under dessa konserter, men nog ägnade jag en drömsk tanke åt en eventuell återförening av Faith No More, även om jag visste att detta aldrig skulle ske. Men se på fan, Patton, Gould och de andra grabbarna grävde ned stridsyxan och gav sig ut på en Europatur igen! Så: Peppad som ett barn på julafton? Vad tror du själv?

Efter mycket funderande, planerande och nervöst biljettfixande stod det klart att vår tripp skulle gå till de finska alkisarnas ursprungsland, och igår var det alltså dags. Här är vad som hände (Min finska mobilkamera har tagit bilderna. Skyll på den. Videos har blandade finska Jaris filmat.):

Simon-Kentas hotell var klart för incheckning redan på förmiddagen.



Vi bodde på sjunde våningen, så det var inte direkt läge att traska i Porras därifrån.


Gick till Alko


...valde i sista stund bort Kissan Minttu...


Men likväl blev det en blandad finsk alkokompott


som smakades av innan vi var kulturella/heliga i kyrkan


Timmarna gick i solen, dock utan pizzainköp.


Efter blandade finska händelser, däribland en kilometerlång (men toksnabb) kö för att komma in, kliver Faith No More så upp på den solindränkta scenen. "I spent all day in the tanning salon and now THIS??" hojtar Patton lite senare i ett av många ironiska utspel. Dessförinnan har bandet inlett med ytterst passande smörsliskiga covern "Reunited" - en mustig duett mellan Mike Patton och Roddy Bottum (som dock inte är fullt så tonsäker). Så här lät det:

Ljudet är häpnadsväckande lågt (tar sig efterhand), men det låter bra! Och med undantag för stele (men kompetente) gitarristen Jon Hudson ser bandet grymt spelsugna ut. Bottum med begynnande flint, En ständigt manglande och överlag fantastisk Billy Gould med grått skägg och mäktiga trummisen Mike "Puffy" Bordin med nästan lika grånade dreads på skallen. Mike Patton haltar in på scenen med ett glas vitt, iklädd en silverglänsande kostym och röd käpp i sunkigaste hallick-stil.

(obs! stulen bild...mina bilder ser mer ut så här:)

Faith No More är helt fantastiska denna kväll med sin suveräna mix av hårt och finstämt, allvarsamt och pubertalhumoristiskt. Sistnämnda mix är extra bra några låtar in i konserten då hela "Evidence" framförs på spanska, inklusive Enrique Iglesias-passningar och ett stereotypt "ay ay ay!"-utrop efter 02:59:

Mike Pattons status som världens bästa rocksångare kan möjligen ifrågasättas (även om den som tycker annorlunda uppenbarligen är helt jävla dum i hela jävla huvudet), men som entertainer är han hur som helst rock/metalvärldens kung. Han har skitkul på scen och det smittar av sig till resten av bandet och publiken. Han gillar sin lilla verktygslåda med ljudeffekter även om han inte förvandlas till Professor Balthazar fullt så ofta som när han uppträder med Fantômas. Pattons spattiga utbrott är underbara att få uppleva live, med några av många höjdpunkter i "Land of Sunshine"

, "Surprise! You're Dead!" och framförallt suveräna urladdningen "Cuckoo for Caca".

Direkt på "Cuckoo for Caca" följer brottarhiten tillika Commodores-covern "Easy" och man kan bara stå och gapa över det faktum att det är samma sångare som framför de tvenne styckena.

Roddy Bottum körar i klassiska kuksugarlåten "Be Aggressive" . Patton leker vansinnig väckelsepastor i "Just A Man", en av låtarna jag faktiskt inte sett fram så värst mycket mot men som är ett av kvällens största ögonblick.

Jag saknar förstås "RV" och "Jizzlobber" från "Angel Dust", men i övrigt är det svårt att gnälla över den en timme och 45 minuter långa konsertens låtmässiga omfång.

Visst blir det allsång under hitlåtarna "Epic", "Midlife Crisis" och "Digging the Grave". Den sistnämnda som framförs som extranummer och dessutom för första gången under denna återföreningsturné. Vilket märks, då Patton knappast kan sägas ha full koll på texten.

Sammantaget alltså precis som väntat. En pengahungrig, genomkommersiell och trött nostalgiåterförening av ett gäng daterade funk/rap-metalsnubbar. Usch och fy.

Närå, Iron Maiden och Metallica i all ära, men denna Helsingforskväll visar Faith No More som är stadionrockens okrönta kungar! Vassa låtar, ett ännu vassare framträdande och som sagt, rockvärldens i särklass bäste entertainer.

Gårdagens setlist (stal jag från Faith No More 2.0 som har fler godbitar från spelningen här):

1. Reunited
2. From Out of Nowhere
3. Land of Sunshine
4. Caffeine
5. Evidence
6. Poker Face/Chinese Arithmetic

7. Surprise! You’re Dead!

8. Last Cup of Sorrow

9. Cuckoo for Caca
10. Easy
11. Ashes to Ashes
12. Midlife Crisis
13. Introduce Yourself
14. King for a Day

15. The Gentle Art of Making Enemies
16. Be Aggressive
17. Epic
18. Just a Man
19. Chariots Of Fire/Stripsearch
20. Digging the Grave
21. I Started a Joke
22. We Care a Lot

SjöjungfruCHOCKEN!!!

Hittade Sjöjungfru i Pingvinlakritsen - Nu vill han varna andra

När Jesper skulle ta sig en lakritsbit efter lunchen upptäckte han att något inte stod rätt till. Någon illvillig lakritsmakare hade smugit ned en Sjöjungfru i asken!

Nu vill han varna andra. - Varken form eller storlek ser ut som vanlig Pingvinlakrits, säger Jesper.

The Hamburger Train har inte kunnat nå Finlandsbåtslakrits OY för en kommentar.

Lyssna till din tröja

Jag blir ofta sugen på att lyssna på det band jag eventuellt råkar ha på tröjan.

Således, dagens outfit och soundtrack: The Sound of Animals Fighting ( Spotify | MySpace )

Senare idag på bloggen är tanken att det ska bli en längre rapport från gårdagens Faith No More-konsert. Eller Usko Ei Enemmän som de visst heter på finska. Det blir något att bita i!

Regina Spektor - Videoextravaganza

Inför sena junisläppet av "far" har Regina Spektor, eller snarare vännen och Tom Petty-dottern Adria Petty gjort ett helt lass med musikvideos. Petty som förresten är en otroligt begåvad videomakerska, inte sällan med ett bildspråk åt Michel Gondry-hållet. Jag rekommenderar även The Ditty Bops "Wishful Thinking" och lite annat.

På Reginas MySpace kan man lyssna på ett par färska låtar samt spana in fina videos till "Laughing With", "Eet" och "Dance Anthem of the 80s". (Eller så kan du spana in dem här nedanför.) På fansiten Reginaspektor.org kan du läsa allt annat du behöver veta om skivan.

Laughing With


Eet


Dance Anthem of the 80s

Ångerfull

När jag nu sitter och moffar i mig de sista av mina konferensstulna Oreo's ångrar jag mig djupt. Varför varför varför testade jag inte den delikatess jag såg skyltas om i Las Vegas modesta down town-distrikt?

Nu får jag ju aldrig veta.

Faith No More - gårdagens setlist

Metal Hammer postar spellistan från gårdagens uppvärmningsgig.

Utan att spoila alltför mycket för den som inte vill veta något i förväg så kan jag konstatera att två rätt givna hits saknas, men att det i övrigt ser mycket trevligt ut!

Totalt Jävla Mörker - Söndra & Härska

Norrländska och sockersöta gladpopbandet Totalt Jävla Mörker släpper nytt i form av albumet "Söndra & Härska" nu på fredag. Det ser vi fram emot.

Första smakprovet heter "De naglar fast mig på korset" och är en religionskritisk dänga som inleds i förvånansvärt makligt tempo innan man på allvar känner igen sitt TJM. Denna låt avnjuts med fördel på bandets nyligen omdesignade hemsida, eller på deras MySpace.

Jag har just skummat igenom texterna till nya plattan, och i dessa valtider känns "Vår verkliga bur" som rätt aktuell:

"Den svenska modellen, korrupt och förljugen

Profiten är målet, och de sjuka till ättestupan

Det svenska systemet blickar bakåt 

Odlar konservatism och ökar klyftor

Bakåtsträvan, hur fan ska vi orka gå framåt? 

Storebrorsamhället, hur fan ska vi orka leva?

Den europeiska unionen, ständigt på vakt

Vakar över varje steg, kunskap är makt

Den totala staten med ariska pass

Den utopiska unionen, allt för att säkra ditt land"

Faith No More – Önskelistan

Det är nu bara två veckor tills jag drar till bastubadarnas land för att se det återförenade Faith No More. Satte mig ned och funderade över vilka låtar jag skulle vilja att bandet spelar då, och kom fram till denna möjligen överambitiösa setlist:

1. Surprise! Your Dead
2. From Out of Nowhere
3. Get Out
4. Midlife Crisis
5. She Loves Me Not
6. Ashes to Ashes
7. The Gentle Art of Making Enemies
8. Collision
9. Jizzlobber
10. Digging the Grave
11. Cuckoo for Caca
12. Evidence
13. Malpractice
14. Zombie Eaters
15. Take This Bottle
16. Epic
17. RV
18. Ugly in the Morning
- - - - -
19. Pristina
20. Midnight Cowboy

Mer eller mindre nära listan:

Everything’s Ruined
A Small Victory
Falling to Pieces
Last Cup of Sorrow
Ricochet
War Pigs
We Care a Lot
Introduce Yourself
Be Aggressive
Easy

På onsdag gör bandet en uppvärmningsspelning på anrika Brixton Academy. Då lär vi få en del svar kring våra favoritlåtars varanden.

Till dess kan du lyssna på min perfekt (om än med tyngden i ”Angel Dust” och ”King For A Day…”) sammansatta spellista här.

Andra fans favoritlistor återfinns på trevliga uppvärmningsbloggen Faith No More – Fantasy Setlist.

Här finns fler av konsertaffischerna, mycket snygga!

Snabb rapport fran Kalifornien

USA-resan ar inget som egentligen borde sammanfattas i ett blogginlagg pa staende fot mellan forelasningar. Men men.

Forst ut Las Vegas. En lika delar valdigt fascinerande som javligt acklig stad. Man pendlar mellan att imponeras av de ofantliga hotell/casino-komplexen och att bli deprimerad av det ostiga resurssloseri som pagar dar. Det finns hur som helst grymt mycket att se, och att Strippen kvallstid liknar bargatan i valfri storre charterort far man forsoka bortse fran. Kul att ha sett spektaklet (med lejonen inne pa MGM, den feta tradgarden pa Bellagio, kanalerna i Venetian och toklyxen pa Wynn...) iallafall. Hamburgaren vi kakade pa Mandalay Bay kan ha varit den godaste nagonsin.

Helikopterturen over/genom Grand Canyon var inte sa pjakig den heller.

Death Valley var precis sa coolt som jag hade hoppats. Stannade till i spokstaden Rhyolite pa vagen, mycket tufft stalle dar det togs manga schyssta bilder. I Death Valley var det varmt. 41 grader blev vart rekord, och med en luftfuktighet pa nedat 3% blir det som att fa en hartork ratt i nyllet. Saltstensformationer, markliga berg, sanddyner och en enorm krater som vi dumt nog bestamde oss for att kliva typ 100 meter rakt ned i mitt pa dagen i stekande sol. Kungliga naturupplevelser.

Bilresan fran Death Valley till San Francisco var aven den helt galen.

Vi stressade var stackars Prius upp och ned for backarna tills den grat av utmattning. Genom haftiga landskap till ett stopp vid tjusiga Mono Lake. Vidare till Yosemite genom maffiga Tioga Pass och dess snotackta alplandskap. Ned mot dalen, lite redwoodtrad och narkontakt med inte mindre an tre bjornar! Jag som har nagon sjuk fix vid att alltid dromma om bjornmoten har nu material till manga oroliga natter framover.

Holl pa att hamna i nan slags shootout i Oakdale men nar vi kom ut fran Denny's igen verkade (den av oss oidentifierade) situationen ha lugnat ned sig, med en brandbil, tre polisbilar och en stor folksamling pa plats.

San Francisco ar alltid ett kart aterseende, och JavaOne ar trevligt. Det har varit ett par sanslost bra forelasningar, blandat med risigare grejer. Hektiskt schema. Senast blev mitt koffeinfria huvud manglat av en ytterst torr genomgang av den nya funktionaliteten i Java Persistence API 2.0.

Imorrn dags for den traditionsenliga "After Dark Bash"-festen, men jag tvivlar pa att de kommer att kunna toppa dvarg-Kiss-coverbandet som spelade for tva ar sedan...