Snabb rapport fran Kalifornien

USA-resan ar inget som egentligen borde sammanfattas i ett blogginlagg pa staende fot mellan forelasningar. Men men.

Forst ut Las Vegas. En lika delar valdigt fascinerande som javligt acklig stad. Man pendlar mellan att imponeras av de ofantliga hotell/casino-komplexen och att bli deprimerad av det ostiga resurssloseri som pagar dar. Det finns hur som helst grymt mycket att se, och att Strippen kvallstid liknar bargatan i valfri storre charterort far man forsoka bortse fran. Kul att ha sett spektaklet (med lejonen inne pa MGM, den feta tradgarden pa Bellagio, kanalerna i Venetian och toklyxen pa Wynn...) iallafall. Hamburgaren vi kakade pa Mandalay Bay kan ha varit den godaste nagonsin.

Helikopterturen over/genom Grand Canyon var inte sa pjakig den heller.

Death Valley var precis sa coolt som jag hade hoppats. Stannade till i spokstaden Rhyolite pa vagen, mycket tufft stalle dar det togs manga schyssta bilder. I Death Valley var det varmt. 41 grader blev vart rekord, och med en luftfuktighet pa nedat 3% blir det som att fa en hartork ratt i nyllet. Saltstensformationer, markliga berg, sanddyner och en enorm krater som vi dumt nog bestamde oss for att kliva typ 100 meter rakt ned i mitt pa dagen i stekande sol. Kungliga naturupplevelser.

Bilresan fran Death Valley till San Francisco var aven den helt galen.

Vi stressade var stackars Prius upp och ned for backarna tills den grat av utmattning. Genom haftiga landskap till ett stopp vid tjusiga Mono Lake. Vidare till Yosemite genom maffiga Tioga Pass och dess snotackta alplandskap. Ned mot dalen, lite redwoodtrad och narkontakt med inte mindre an tre bjornar! Jag som har nagon sjuk fix vid att alltid dromma om bjornmoten har nu material till manga oroliga natter framover.

Holl pa att hamna i nan slags shootout i Oakdale men nar vi kom ut fran Denny's igen verkade (den av oss oidentifierade) situationen ha lugnat ned sig, med en brandbil, tre polisbilar och en stor folksamling pa plats.

San Francisco ar alltid ett kart aterseende, och JavaOne ar trevligt. Det har varit ett par sanslost bra forelasningar, blandat med risigare grejer. Hektiskt schema. Senast blev mitt koffeinfria huvud manglat av en ytterst torr genomgang av den nya funktionaliteten i Java Persistence API 2.0.

Imorrn dags for den traditionsenliga "After Dark Bash"-festen, men jag tvivlar pa att de kommer att kunna toppa dvarg-Kiss-coverbandet som spelade for tva ar sedan...