Ljud som ljud

Det här är galet bra:

http://www.openculture.com/2009/04/who_says_music_doesnt_make_a_difference.html

(alltså, kolla på originalet, och sen på...covern)

Fick mig (och, upptäckte jag, någon annan kommentator på länktipset) att tänka på den oerhört klassiska och makalöst fina trailer-remaken på The Shining:



Sedan associerade jag givetvis vidare till en annan gammal Internetgodbit i form av de däringa kaninerna som spelar upp kända filmer på 30 sekunder. Också bra. (Oj, upptäckte att det numera finns mängder av såna fina kaninklipp.)

Nyligen inspanat

Vi var på alltid lika schyssta Babs i förra veckan innan bion. Rekommenderas. Käkade en kyckling fylld med papaya och ingefära.

Filmen blev ”Birdwatchers”, ett rätt hyfsat drama – stundtals riktigt bra - om landockuperande brasilianska indianer och stränga vita landägare.


- - - -

I helgen avverkades sedan ”Synecdoche, New York”, skriven och regisserad av flummot Charlie Kaufman (”Eternal Sunshine…”, ”Adaptation”, ”…Malkovich”).

Denna meta-film är definitivt en av de knepigaste jag sett under de senaste åren.

Den sista dryga halvtimmen är i segaste laget, men innan dess pendlar ”Synecdoche, New York” mellan fullständig briljans, unikt filmskapande och total urflippning.

Trailer:


- - - -

Annars är det makalösa serien ”Breaking Bad” som snor det mesta av min tv-tid just nu. Den rumphuggna första säsongen var lika kolsvart som mästerlig. Andra säsongen är än så länge ännu bättre, och ännu dystrare. Bättre tv-serie finns för tillfället icke.

Kort sammanfattning: Överkvalificerade kemiläraren Walt får lungcancer, börjar koka metamfetamin för att kunna betala sin behandling och försörja sin gravida hustru och cp-skadade son.

Som ”Weeds” men med gulligheten och (mycket av) humorn ersatt med nerv, drama, mörker och många djupt komplexa personliga relationer karaktärerna emellan. Walts kompanjon Jesse, som inledningsvis mest var en störig pundare, känner man som tittare allt starkare för.

Jag rev av sjunde avsnittet i helgen och blev mäkta förvånad när en tvättäkta mexikansk narcocorrido kickade igång episoden. Helt utan humor är serien trots allt inte. Se och njut:

El Grupo Nuevo De Omar Rodriguez Lopez

Gitarrvirtuosen Omar Rodriguez-Lopez (ex-At the Drive-In, The Mars Volta) tycks vilja ge polaren och gitarristkollegan John Frusciante en rejäl match i vem som kan ge ut flest skivor på kortast tid. (Den senares "Empyrean" växer för övrigt med antalet genomlyssningar!)

I den nya gruppen med Omar Rodriguez-Lopez - med det spanska och rätt solklara namnet ”El Grupo Nuevo De Omar Rodriguez Lopez”- har han slagit sig i slang med spattiga Hella-trummisen Zach Hill.

Vansinnige vokalisten Cedric Bixler-Zavala är också med, och efter en första tjuvlyssning kan jag konstatera att förstlingsverket ”Cryptomnesia” låter som ett dampigare The Mars Volta med ett mer frenetiskt och malande trumspel. Mindre jazzigt. Och riktigt bra.

Bandet fick visst mängdrabatt i studion och spelade därför in tre album under 2006, där alltså Bixler-Zavala la på sången i efterhand två år senare. 5 maj släpps ”Cryptomnesia” (men kan förbeställas här), tills vidare får man tjuvlyssna på annat håll eller nöja sig med följande sköna smakprovsmedley:

Aikfotboll.se - till slut

Yes! Den nya versionen av AIK Fotbolls officiella hemsida är äntligen uppe!

Det ser grymt mycket bättre ut än det förra, häpnadsväckande usla X-miljoners-projektet/debaclet.

Hoppas nu innerligt att alla belastnings- och driftproblem också är borta i och med detta.

Samt att aftonens lillebrorsderby slutar med 0-0 och många skador, vore en bra uppföljning efter gårdagens ytterst rättvisa övertidsseger i den pinsamma jättesandbunkern.

Bandhype - The Joy Formidable

Nytt och bra är brittiska The Joy Formidable som upptäcktes via tips från bl.a. Dr.Death.

Munter och skramlig indierock med skarp sång och sköna basslingor. Banalt vid en första genomlyssning, men smittar som ett virus och går nu i princip på repeat i jobblurarna. Just nu spisar jag en spellista där The Joy Formidable blandas med The Grates och Land of Talk på ett rätt så förträffligt sätt.

Titta/Lyssna/Läs/Köp:

Halva plattan finns för gratis nedladdning här, eller så kan du lyssna på bandets MySpace. Handla grejer kan du göra här och den "förbjudna runkvideon" kan avnjutas på bandets officiella site.

Dr.Deaths blogginlägg om The Joy Formidable är läsvärt det också.

Slutligen de videos bandet gjort hittills:

"Austere":

"Cradle":

"Whirring":

- - - -

Ett helt annat ämne är Plumspapper. Daniel står för en lysande genomgång här.

I afton sittdans - Miss Li

Ikväll är det så äntligen dags för mig att se Miss Li live. Har haft ett gäng chanser att se denna hyperproduktiva dalatös genom åren men aldrig riktigt fått tummen ur.

Timingen kunde inte heller vara bättre, det är turnépremiär på alltid lika schyssta Södra Teatern och Miss Li har nyss släppt sitt bästa album hittills.

"Dancing the Whole Way Home" är en mer varierad skiva, där de numera rätt uttjatade stompkabaréutflykterna fått stå tillbaks en aning till förmån för svala sextiotalsarrangemang. Jag är än så länge allra mest svag för "Bourgeois Shangri-La" där Miss Li får hjälp med sången av en annan rivig donna vid namn Amanda Jenssen. "Polythene Queen" är en annan höjdpunkt tillsammans med oväntat raka poplåten "Is This the End"

Kan bli en riktigt bra konsert ikväll när dessa stycken varvas med de gamla hitsen.

Fin video till Gotta leave my troubles behind förresten:

- - - -

För övrigt en riktigt värdelös sportkväll igår. AIK förlorade fighten om den sista Elitserieplatsen till Assyriska IF FF SK. Samtidigt tog djurgården en tursam seger via vad jag förmodar var en feldömd straffspark, och inkasserade därmed tre viktiga poäng i bottenstriden. Usch.

Vetenskaplig studie: Rise Against

Jag har kommit fram till att Rise Against bara är bra när de spelar snabbt. Då kan deras låtar nå upp till en nivå runt 7/10, eller rent av 8/10 om det hamras d-takt som i senaste skivans öppningsdänga "Collapse (Post-Amerika)".

Men så fort de goda jänkarna drar ned på tempot kan man dra paralleller till sentida Nickelback, givetvis med rejäl grinighet som direkt påföljd. Betyg 4/10, typ.

Jag väljer en pajig skatepunkdänga som "The Dirt Whispered" eller "Kotov Syndrome" (minus breaket runt tvåminutersstrecket) framför "hitlåten" "Re-Education (Through Labor)" alla dagar i veckan.

Spela fortare!

Ipecac Recordings 10 år!

Igår fyllde ett av världens (två?) coolaste skivbolag, Ipecac Recordings, 10 år. Stort grattis till det säger Hamburgertåget!

Greg Werckman och Mike Patton sparkade igång bolaget i liten skala - idag ryms drygt 60 akter i stallet (må vara att typ hälften är Pattons egna band...).

Från extremt olyssningsbar skit till posthardcoregiganterna Isis och Spice Girls-doftande rapparna i Northern State. Vidare, tunga Dälek, spattiga The Locust, mysiga nordbor som Kaada och Mugison. Legendariska Melvins, filmmusikjeppen Enno Morricone, svängiga Dub Trio och ett helt lass andra. Inte illa!

http://www.ipecac.com/