Hon var skönt virrig och säkert en smula nervös ikväll, Martha Wainwright.
Ytterst klädsamt alltsammans. Jag älskar när musiker glömmer textrader, intron och ackord, förutsatt att det görs i lagom mängd och på ett charmigt sätt förstås. Detta gjordes ikväll.
Och så några rader om kompmusiker. Onekligen ett speciellt släkte, då de i sin outtalade uppgift att inte sno någon glans från huvudartisten ofta blir till karikatyrer av…ja, kompmusiker. Minspel och kroppsspråk i den lite mer obefintliga skolan, kan man säga. Markus beskrivning av gitarristens spontana robotdans mot slutet som ”Kraftwerk möter Johnny Cash” var klockren.
När de trenne herrarna gick av scenen och Martha till sist efter typ 10 nya låtar bjöd på några gamla blev det genast bättre. Purfärska plattan ”I Know You're Married But I've Got Feelings Too” innehåller en hel del trött gubbrock som inte blev speciellt mycket bättre live.
Samtidigt finns också ett gäng guldkorn även på den nya skivan. Tori Amos-minnande, aviga ”Jesus & Mary” och den lite lätt Mark Laneganska ”In the Middle of the Night” var kanonfina.
Kvällens (och skivans) öppningsnummer ”Bleeding All Over You” – komplett med bortglömd textrad mitt i – gillade jag också skarpt.
Gillade däremot inte avsaknaden av ”Ball & Chain”, men å andra sidan hade jag nästan glömt bort hur sköna låtar ”Bloody Mother Fucking Asshole” och ”Far Away” är, så det går väl jämnt upp, eller nåt.
Pluspoäng för Martha Wainwrights obrydda utstrålning och hennes Tina Turner-liknande dancemoves. Och en hel drös med extrapoäng till hennes pipa förstås, satan i gatan vad den damen kan sjunga! Jag blir lika förvånad som imponerad varje gång hon tvingar fram den där raspigheten ifrån ingenting.
Så, mindre gubbrock och mer a capella kanske? Det var bättre förr, och allt sånt där.
- - - - -
En annan fager kvinna som sjunger är skådespelerskan Scarlett Johansson. Det har pratat om hennes Tom Waits-coverplatta rätt länge nu, men nu är spektaklet alltså färdigt.
Smakprov från alla låtar finns (alternativt fanns) här nånstans .
Mitt första intryck är tyvärr att det här är ett experiment i ”sjunga hellre än bra”-klassen. Vissa grejer låter som ren skit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar