2009 års bästa album (inkl. Video-extravaganza)

Möjligen går 2009 inte till historien som ett av de bästa skivåren, men nog dök det upp en hel del guldkorn ändå.

Allra bäst gillade jag Switch Opens, även om jag nog lyssnat fler gånger på Every Time I Die. Converge gick på sedvanlig knock, och Baroness följde upp sin röda skiva med en minst lika bra blå. The Ghost of a Thousand ledde länge racet men har bleknat en liten aning och återfinns därför först på femte plats. Stämningen på Danger Mouse & Sparklehorse-samarbetet är finfin och laguppställningen vad gäller gästartister imponerar stort. The Joy Formidable är fantastiskt charmiga, och ett Isis med Tool-vibbar gör en storstilad comeback efter förra skivan som är karriärens bottennapp.

Tegan & Sara släppte en något ojämn historia men där topparna är makalöst bra. Totalt Jävla Mörker bjöd inte på några större överraskningar utan drog i vanlig ordning till med en sjuhelvetes stabil knogmacka till skiva. Mastodon följde upp flummiga "Blood Mountain" med ännu flummigare "Crack the Skye". På min interna Mastodon-lista är den inte bättre än 4:a, så att det ändå handlar om 2009 års elfte bästa skiva säger en del om Mastodons klass.

Humörhöjaren Umlaut dök upp sent på listan, vilket inte kan sägas om sluskarna i Kylesa som varit en kär vän under nästan hela året. Ångestfyllda Murmansk visade tack och lov att Finland kan mer än bara synthstruttig pajasmetal och det tackar jag hjärtligast för. Skrotnissan Micachu visade å sin sida att dammsugare fungerar finfint som musikinstrument.

Jämna Elysian Fields släppte ännu ett mycket bra album att deppa loss till under en regnig höstpromenad, och bandets sångerska Jennifer Charles befäster sin position på tio i topp-listan över de sexigaste sångrösterna. Sångerskan i Iwrestledabearonce pendlar mellan att låta som Björk och en rabiessmittad hund, vilket passar bandets spattiga metal som hand i handske. Regina Spektor blandade och gav på "Far", men det positiva väger definitivt över och hon kniper därmed sistaplatsen på listan över 2009 års bästa skivor.

1. Switch Opens - s/t


2. Every Time I Die - New Junk Aesthetic


3. Converge - Axe to Fall


4. Baroness - Blue Record


5. The Ghost of a Thousand - New Hopes, New Demonstrations


6. Danger Mouse & Sparklehorse - Dark Night of the Soul


7. The Joy Formidable - A Balloon Called Moaning


8. Isis - Wavering Radiant


9. Tegan & Sara - Sainthood


10. Totalt Jävla Mörker - Söndra och Härska


11. Mastodon - Crack the Skye


12. Umlaut - s/t


13. Kylesa - Static Tensions


14. Murmansk - Eleven Eyes to Shade


15. Micachu - Jewellery


16. Elysian Fields - The Afterlife


17. Iwrestledabearonce - It's All Happening


18. Regina Spektor - Far

En påse blandat (musiktips, mat, lera)

Umlaut är ny på årsbästalistan. Den skönt konstiga partyplattan som jag skrev om i somras har hängt med året ut.

- - - -

Jag har under många år gått och hoppats på att vår närmaste sunkkines skulle lägga ned verksamheten till förmån för något roligare. Nu har detta äntligen inträffat (sorry för all förbannelse/voodoo/svart magi jag skickat på er Lucky House!), och vår nya kvartersrestaurang Bra Mat är än så länge (efter ett besök) Sundbybergs kanske allra bästa restaurang. Mycket trevligt!

- - - -

Thinking Putty är en fantastiskt rolig leksak.

- - - -

Dillinger Escape Plans "Farewell, Mona Lisa" bådar gott inför kommande albumsläpp:

- - - -

Hovet ikväll, vore ju trots allt trevligt om AIK Hockey överlevde den här krisen...också.

- - - -

Annat jag lyssnat på den senaste tiden:

Wintersleep - Nåt slags blandning av skäggrock och (ja, det är helt ok att skjuta mig i ansiktet med en hagelbrakare nu om ni vill) Coldplay

Mr.Gnome - Lite likt Land of Talk ibland, men samtidigt en del folkigare, lugnare och deppigare.

Black Math Horseman - Doomig långsamhårdrock med en tjej som sjunger. Kanske kan vara något för exempelvis fans av Battle of Mice, och även för den som tänder mer på sjuttiotalsklingande akter.

Thus: Owls - Freak-folkigt Stockholmsgäng som får mig att tänka på Wildbirds & Peacedrums, Joanna Newsom, The Tiny och Fever Ray. Och det är ju inte så dumt.

Bär McKinnons Umlaut

Jag blev mycket glatt överraskad när jag hittade Umlauts självbetitlade debutskiva på Spotify. Bakom namnet Umlaut döljer sig Clinton "Bär" McKinnon, tidigare saxofonist och låtskrivare i småknasiga Pattonprojektet Mr.Bungle.

Ännu en glad överraskning är att mycket av Umlaut-plattan bär släktskap till Mr.Bungles makalösa sista album "California". Med andra ord en smältdegel av trallvänlig gammelpop, några hårdare tongångar och sinnesrubbad cirkusmusik. Det spelas en hel del mungiga och mystiska inslag finns i nästan varje låt.

Mike Patton gästsjunger på läckra "Atlas Face", och skivans avslutande låt "Dain Bramage" påminner om trevliga instrumentalorkestern Tin Hat Trio.

Lyssna på Umlaut om du gillar Dog Fashion Disco, Mr.Bungle eller sjaskiga positivhalare med finklädda apor som kompisar.