Recept på bästa lättölen

Två ölbloggare - Humligheter och Ölsvammel - har testat sig igenom större delen av Sveriges lättölsutbud.

Vinnare i bådas tester blev ett svenskt/skotskt samarbete i form av att man häller upp en slurk av BrewDogs Nanny State och en slurk Spendrups Premium Lager i glaset.

Jag blev såklart nyfiken på att testa.

Nanny State drack jag ganska nyligen, och humlemässigt finns det ju inte så mycket att klaga på. Men i och med att den är så pass vattnig blir den åt helvete obalanserad, så att backa upp den med en betydligt maltigare historia - klassikern Spendrups som å sin sida är lika humlestinn som mellanmjölk - känns ju åtminstone på pappret som en smart grej.

Väl i glaset är det inte heller så dumt. Visst är det ordentligt vattnigt, men balansen känns vettig och det blir mer kropp än hos Nanny State, och en jäkla humlekick jämfört med att dricka en vanlig svensk lättöl. Och med tanke på avsaknaden av alkohol är det här nog ungefär så bra det blir i lättölsväg - jag tycker nog att den spöar större delen av din lokala livsmedelsbutiks utbud av 2,8:or också.

Ett kul test var det, och jag fick definitivt blodad tand vad gäller ölblandande!

Ingrid

Suger andäktigt i mig min sista Ingrid. Viss panikkänsla infinner sig, finns det inte alldeles för få dubbel-ipor i Systemets ord.sortiment?

Ett lass mellanöl från Purity

Fler och fler ölimportörer och bryggerier meckar ihop mixpack till Systembolagets beställningssortiment (och även till det tillfälliga sortimentet i butik, som Brewdog gjorde med sin "IPA is dead"-svit i fjol).

För ett par veckor sedan uppmuntrade jag det initiativet och beställde en låda "Mixed Purity" ifrån engelska och väldigt miljömedvetna Purity Brewing Company. I paketet får man 3 stycken Pure UBU, 3 stycken Pure Gold och 2 stycken Mad Goose. Hittills har jag hunnit testa Pure Gold och Pure UBU.

Den förstnämnda är en klassisk ale på 4,3% med (tror jag) enbart europeisk humle vilket är kul som omväxling i dessa tropiska-frukter-humle-torpeds-tider. En oerhört välgjord och lättdrucken historia med drag åt pilsnerhållet.

I amber alen Pure UBU (4,5%) har britterna slängt ned några nävar amerikansk Cascade vilket skänker en välbehövlig fräschör till en annars rätt stabbig öl. Med tanke på den modesta alkoholhalten är det rätt bra tryck i smakerna, det finns ganska mycket som tar plats trots att det är en i grunden tunn kropp bakom. Tänk er en jävligt vältränad fjäderviktsboxare.

Kvar att testa är Mad Goose, en pale ale som väger in på 4,2% alko, och jag hoppas att jag sparat den bästa till sist, även om den galna gåsen kommer att få kämpa för att spöa Pure Gold.

För mig personligen är det kul att testa så här pass bra mellanöl - på senare tid har jag annars förlorat mig i imperial stouten och dubbel-IPAns förlovade riken.

Lördagens ölskörd

Drack ett par finöl på Babajan i lördags, mycket trevligt.

Pang Pang Puttin' In Hours
Första smakprovet ifrån Stockholms färskaste bryggeri, lilla PangPang Brewery ifrån Hökarängen.

En törstsläckar-APA och en rejäl humlebomb, tyvärr utan alltför mycket kropp att backa upp den läckra humlebeskan med. Ändå en väldigt trevlig öl som jag tror sig skulle fungera ypperligt till en kryddig sommargrillning.

Den skulle ha dykt upp på Systembolaget nu i januari, men jag har för mig att jag läste något om att etiketterna inte föll vårt goda Systembolag på läppen, så den har blivit lite försenad.

Evil Twin Yang
En riktigt rejäl dubbel-IPA på 10%, med massor av drag i. Russin/torkad frukt i bakgrunden och en klädsam beska. Snudd på trögflytande vätska, hyfsat lik I Hardcore You men aningen mer vinös i framtoningen. Barley Wine-känsla nästan. Klockren!

Mikkeller Spontancranberry
Jag gillade ju Spontancassisen och var väldigt sugen på att träffa på ytterligare någon av hans vänner i Mikkellers spontanserie. Tranbärsvarianten fick det bli den här gången, och det är en underbart syrlig, spontanjäst och ekfatslagrad öl som igår gjorde sig fantastisk som dessert på egen hand. Härlig rosa färg och en jäkligt spattig doft med mycket belgiska jästtoner.

Blev såklart grymt sugen på att testa övriga i serien också, men för 155 kronor flaskan, en alkoholhalt på nära 8 procent, och ett tarmsystem som bara klarar en viss mängd syra så fick det räcka med bara en suröl den här gången.

2011 års bästa skivor

Nej, 2011 går inte till historien som ett av de bästa skivåren. Personligen har jag varit rätt seg med att leta upp ny musik, och det jag har letat upp har ofta inte varit mer än halvkul. Med det sagt så var det inga problem att få ihop 20 skivor till årsbästalistan, samt fem artister som var snubblande nära att komma med (PJ Harvey, Alela Diane, Pearl Jam, Tegan and Sara och Mogwai).

Däremot har jag väldigt svårt att sätta en inbördes ordning på skivorna, och allra svårast att utse en klockren vinnare. Framförallt inom topp-5 så kan jag tänka mig att byta plats hej vilt, men sedan är det ett lite större hopp ner till nummer sex på listan.

Ok, nu kör vi.

1. A Storm of Light - As the Valley of Death Becomes Us, Our Silver Memories Fade

En skön hybrid av Neurosis, Isis, Red Sparowes och Shrinebuilder. Långsamt och malande med skön klagosång. Enkelt och svintungt, och befriande fritt från skitnödigheten som ibland återfinns hos framförallt Isis och Red Sparowes.

Lägg till det några duktiga gästartister och du har att göra med årets bästa album.

Video: "Missing" - Liveklipp, lite burkigt ljud men skapligt tungt ändå.



Spotify: Nope.


2. St. Vincent - Strange Mercy

En svängig och väldigt stilig skiva.

Video: "Cruel" och "Surgeon". Liveframträdandet av "Surgeon" är rasande snyggt och gitarrspelet hypnotiserande! "Cruel" å andra sidan har en lite smått obehaglig Fritzl-video som är en av årets bästa.





Spotify: St. Vincent – Strange Mercy


3. James Blake - s/t

Konserten på Södra Teatern i våras, då bladguldet fladdrade var förvisso ännu vassare än skivan om man nu får jämföra på det viset. Men skivan är likväl en riktig fullträff, med en perfekt avvägd musikalisk blandning av så vitt skilda akter som Burial och Antony and the Johnsons.

Video: "The Wilhelm Scream" - I vilken den unge James är något ofokuserad. Låten är helt fantastisk i sin enkelhet.


Spotify: James Blake – James Blake


4. Machine Head - Unto the Locust

Inte ens i närheten av "The Blackening", men ändå 2011 års fjärde bästa skiva. Om Machine Head kan fortsätta hålla så här pass hög kvalitet hoppas jag att de fortsätter i många år till.

Video: "Locust" - Skivans sämsta låt med sina unkna nu-metal-flörtar, men en rätt skön video med många matiga metalposer.
Spotify: Machine Head – Unto The Locust


5. The Joy Formidable - The Big Roar

Den gamla Hamburger Train-favoriten The Joy Formidable släppte äntligen sin debutfullängdare. "The Big Roar" låter som The Smashing Pumpkins skulle kunna göra nuförtiden om de bara ansträngde sig lite.

Video: "Whirring" - Den gamla godingen till låt som i samband med albuminspelningen uppdaterades till en 2.0-version med lite dubbeltramp och ett nytt matigt outro.
Spotify: The Joy Formidable – The Big Roar


6. Battles - Gloss Drop

Jättekonstigt men jättesvängigt - en finfin sommarplatta som man blir lite yr av.

Video: "Ice Cream" - Lite sång, lite dans och lite naket, en del tunga och lite sexism i denna rätt så sköna och oerhört märkliga video.
Spotify: Battles – Gloss Drop

7. The Bronx - Mariachi El Bronx (II)

The Bronx/Mariachi El Bronx-combon kom att bli årets bästa konsert, det var helt brutalt bra.

Den andra Mariachi El Bronx-skivan är minst lika bra som den första, med stor variation i form av en lite spattigare första halva och en mer lågmäld andra.

Video: "Matador" - Live från Amoeba. Visar upp den lite lugnare sidan av Mariachi El Bronx.
Spotify: Mariachi El Bronx – Mariachi El Bronx (II)


8. Bloodiest - Descent

Ett av två band som låter som Woven Hand skulle göra om han/de skulle dooma till sig lite. Finfint mässande ångestmangel med andra ord. Kattens pyjamas tyckte jag i slutet av maj, och det omdömet kvarstår.

Video: "Dead Inside" - Elva minuter matigt domedagsmässande.
Spotify: Bloodiest – Descent


9. Fucked Up - David Comes to Life

Årets bästa rockopera. Jag har visserligen inte så mycket att jämföra med, men utöver att kännas aningen lång så är "David Comes to Life" en väldigt fascinerande historia.

Video: "Queen of Hearts" - Den där videon där barnen sjunger. Magiskt bra!
Spotify: Fucked Up – David Comes To Life


10. Red Fang - Murder the Mountains

Knarkigt och skitigt och betydligt bättre än vad Mastodon fick ur sig i år.

Video: "Wires" - I vilken Red Fang bränner hela videobudgeten på dumheter med förträffligt resultat!
Spotify: Red Fang – Murder the Mountains


11. Jesu - Ascension

Inga överraskningar alls när Jesu släpper nytt, men ibland behöver man inte bli överraskad utan istället bara få ett riktigt skönt album neddimpandes från skyn.

Video: "Broken Home" - Det finns fan inga vettiga videos med Jesu på hela internet!
Spotify: Nix.


12. The Haunted - Unseen

The Haunted började spela nu-metal och kom undan med det! "Unseen" är snudd på Peter Dolvings enmansshow, och det räcker ganska långt!

Video: "No Ghost" - Live från P3 Guld-galan, en träskrockig dänga som ganska tydligt visar vilket håll The Haunted rört sig åt i och med "Unseen".
Spotify: Nej.


13. Black Tusk - Set the Dial

Ännu en skiva som slår Mastodon på fingrarna.

Video: "Resistor" - Ingen video, bara ljud. Ingen sång, bara riff.
Spotify: Black Tusk – Set The Dial


14. Young Widows - In and Out of Youth and Lightness

Det andra av två band som låter (ännu mer) som Woven Hand skulle göra om han/de skulle dooma till sig lite. Finfint mässande ångestmangel med andra ord.

Video: "Future Heart" - En ganska köttig och skitig video.
Spotify: Njet.


15. Trap Them - Darker Handcraft

Fort och argt, krispig produktion. Ibland behövs det inte mer för att ta plats bland årets bästa skivor.

Video: "Evictionaries" - Med stänkaren "Insomniawesome" som förspel.
Spotify: Nope.


16. Eilen Jewell - Queen of the Minor Key

Lite mer variation ifrån denna countrydam den här gången. Lite surfrockigt på sina ställen, och minst hälften av låtarna hade lätt platsat på Pulp Fiction-soundtracket. "I Remember You", "Bang Bang Bang" och "Kalimotxo" är en trio sånger som inte går av för hackor.

Video: "I Remember You" - Trevligt liveklipp med mustig gitarravslutning
Spotify: Eilen Jewell – Queen of the Minor Key


17. Burzum - Fallen

"Fallen" har bleknat en liten aning under året, men stannar ändå kvar på listan.

Video: "Jeg Faller" - Ingen officiell video, men rätt passande naturbilder till denna stundtals förträffliga hippie-black metal.
Spotify: Burzum – Fallen


18. Lou Lesage - Under My Bed

Kan fortfarande bli oerhört trött på den sunkiga franska brytningen - har fortfarande överseende med den eftersom skivan svänger så mycket.

Video: "Forgotten Child" - Vackert filmad gung-video.
Spotify: Lou Lesage – Under My Bed


19. ...And You Will Know Us by the Trail of Dead - Tao of the Dead

Mindre anonymt och mer proggigt än vad detta krångligt döpta band brukar hålla på med. Jag gillar, och kommer att fortsätta lägga in "Summer of All Dead Souls" när det vankas rock´n roll-spellistor framöver.

Video: "Summer of All Dead Souls" - Årets näst bästa riff ackompanjerar en rätt skum stumfilmsvideo.
Spotify: Nej.


20. Årabrot - Solar Anus

Förra skivan var bättre även om "Solar Anus" är en betydligt mer direkt titel. Och apropå titlar så tittar jag mig en extra gång över axeln innan jag under en tunnelbaneresa drar igång "And the Ass Had Spoken". De primitiva låttitlarna passar norrmännens primalriffande finfint, och jag skulle grymt gärna se dem live nån gång framöver.

Video: "The Wheel is Coming Full Circle" - Jag gissar att det inte är den officiella videon, men de konstiga lergubbarna passar på något sjukt sätt den maffiga låten rätt bra.
Spotify: Årabrot – Solar Anus

- - - -

Just utanför listan hittar vi som sagt dessa skivor, som ni förstås också borde spana in om ni inte redan har gjort det:

• Alela Diane - "Alela Diane & Wild Divine"
• Pearl Jam - "Live on Ten Legs"
• Mogwai - "Hardcore Will Never Die, But You Will"
• PJ Harvey - "Let England Shake"
• Tegan and Sara - "Get Along"
  

- - - -

Ingen rast, ingen ro. Vi rensar förra årets skivlista och påbörjar genast en för 2012 här till vänster. Jag har redan två kandidater.