torsdag 19 november 2009

Eastpak Antidote - några noteringar

  • The Ghost of a Thousand och Four Year Strong hade bytt plats i startordningen. Inte helt lyckat då förstnämnda band gjort en av årets bästa skivor och antagligen är jävligt grymma live, medan sistnämnda band är ungefär lika bra som att få en påse med kiss i ansiktet. Planeringen var att skippa FYS och komma dit lagom till Ghost. Det blev tvärtom. Värt.
  • Vi var fyra ganska gamla farbröder bland en enorm mängd emokids.
  • Märkligt låg ljudnivå, första gången jag går på Klubben utan öronproppar.
  • Alexisonfire var riktigt vassa! Gitarristen som stod för den rena sången sjunger grymt bra. I övrigt tight, hårt och medryckande. Tyvärr inte så mycket från nya skivan som är min favorit med bandet.
  • Medryckande, tight och bra drag även från avslutande Anti-Flag. Lite tjatigt i längden, och lite för lite hockeykörer.
  • Anti-Flag-sångaren Justin Sane är en exakt kopia av Christopher Moltisanti från Sopranos ... tyckte jag igår iallafall, med en Jäger innanför västen.

1 kommentar:

åsa sa...

Sane är definitivt Moltisanti efter att han slängt maffia-stassen, gått med i vitness protection-programmet och skaffat sig en rockigare frisyr.

ps. ordverifiering "bleemuff" d.s