Black Tusk, Red Fang

Jag kanske inte ska beskyllas för att vara alltför snabbtänkt, men tillslut kom jag iallafall på det lustiga i att jag hade gjort en spellista beståendes av de senaste alstrena ifrån Black Tusk och Red Fang. Ungefär "Svart bete" och "röd huggtand", för den språkligt obegåvade.

Från Savannah, Georgia kommer tre band som för den oinvigde låter precis likadant: Baroness, Kylesa och Black Tusk. Svängig sludge-rock där trion Black Tusk är det punkigaste av de tre banden. Nya plattan "Set the Dial" har några riktigt briljanta riff i all sin enkelhet, däribland det bärande riffet i "Resistor", för att nämna en svängig bit. Det är trevligt att skivan dyker upp redan året efter sin senaste föregångare, och även ytterst trevligt att den är ett fullvärdigt substitut för dig som tyckte att Mastodons senaste till 55-60% var lite för gubbig i tonen.

Ifrån prick andra hörnet av USA kommer Red Fang, som dock musikaliskt sett är rätt närbesläktade med Black Tusk.

Red Fang har ett mer stonerrockigt sound och har på sitt andra album "Murder the Mountains" gjort det mesta rätt. Red Fang är förresten förband till Mastodon under kommande Europaturné.

Både Black Tusk och Red Fang ska in på årsbästalistan i rödaste rappet.

Medan jag fixar det kan väl ni kolla in sistnämnda bands underbart puckade video till "Wires"?



(Black Tusk verkar inte ha gjort nån video till nån låt från nya skivan, men den här gamla godingen komplett med lite skägg-bangande och allt är ju inte fel.)

Tegan and Sara - Get Along

Första lyssningen gav mig inte så mycket, kanske hade jag förväntat mig nåt annat. Men sedan började denna avskalade livespelning - som i fysisk form ackompanjeras av inte mindre än tre stycken filmer också - hitta sin naturliga plats i tillvaron.

Det är generellt rätt roliga låtval, som öppningsspåret "Divided" ifrån första skivan, och flera andra gamla godingar. "I Hear Noises" har inte åldrats så väl, medan "Monday Monday Monday" fortfarande håller måttet.

Ett par i mitt tycke ganska självklara låtar saknas, samtidigt som det är tillräckligt med hits med i låtlistan för att det ska kännas balanserat. En del stycken blir så pass annorlunda att de känns som nya låtar, såväl "Relief Next to Me" som "Night Watch" vinner nästan över sina respektive studioversioner.

Och en låt som vinner över alla de andra är "Knife Going In" som i denna pianotyngda version är en riktig gigant.

"Get Along" är också en liveskiva som inte låter så mycket liveskiva. Inga mellansnack, inte överdrivet mycket publikjubel. Mer som en välproducerad och välklippt unpluggedspelning.

Jag gillar.

Surt sa räven om Pearl Jam

Blandade känslor inför att inte ha fått tag på några Pearl Jam-biljetter. Å ena sidan rätt skönt att slippa att redan nu boka upp en lördag i juli nästa år, sommaren brukar vara knepig nog att mecka ihop ändå.

Å andra sidan irriterad över att missa Pearl Jams första Sverigespelning på en jäkla massa år. Särskilt när jag gissar att många som fick biljetter enbart köpte av nostalgiskäl. Jag gissar att Globen kommer att åtminstone till hälften vara fylld av svennebanan som ba "Jo, jag var ju nere med grungen, 'Ten' tyckte jag om när den kom, men jag visste inte att Pearl Jam fortfarande höll på". Där tycker jag nog att jag är lite mer värd en biljett, som motivering hänvisar jag till tidigare blogginlägg.

Jaja, det kommer ändå inte bli lika bra som den där magiska luftballongsdekorerade kvällen på Sjöhistoriska för elva och ett halvt år sedan. Fy fan vad bra det var.

Mvh,
Bitter jävel

Dark Horse Tres Blueberry Stout

Om jag - gud förbjude - hade varit göteborgare hade jag i ett underbart käckt tonfall ba: "Vet ni vad jag dricker? BLÅBÄRS!! *raggadish*"

Men nu är det inte så.

Till aftonens avsnitt av Deadwood avnjöts hur som helst Tres Blueberry Stout ifrån amerikanska Dark Horse. Jag hade nog förväntat mig något sliskigare och konstigare, men blir positivt överraskad av att möta en förhållandevis vanlig stout av hög kvalitet.

Gissar på mycket chokladmalt i den kolsvarta vätskan, lite knäckiga nästan brända toner av kaffe och choklad med så hög kakaohalt att tungan krullar sig. Blåbären hittar jag en liten aning av i doften, och desto mer i eftersmaken.

En udda och väldigt trevlig bekantskap. I skrivande stund finns det knappt 200 flaskor kvar på Regeringsgatan, kanske ska gå dit och plocka på mig en eller två till. Perfekt som flytande dessert under en annars rätt blaskig måndag.

Nu var det förresten länge sedan Al Swearengen var sådär riktigt jävla störig - det är ju nästan så att man börjar gilla den gamle ironikern emellanåt. Räknar med att han snart på allvar visar sina äckligare sidor igen, även om han ett par avsnitt in i tredje säsongen sedan länge mött sina övermän när det handlar om att vara vidrigast i Deadwood.

Årets bästa julkalender

Jo jag vet, jätterimligt att komma med ett tips när det redan är danföredanföredanföredan eller nåt, men om du bara ska följa en julkalender i år - eller nej, du ska förstås följa minst två eftersom oioioi.se är given även detta år - så ska du spana in SVT:s "Rim & Reson".

Några av Sveriges allra förnämsta serietecknare, däribland Liv Strömquist, Nina Hemmingsson och Sara Granér, har låtit sina alster animeras och ljudsättas.

Missa inte det. Du hinner titta ikapp, jag gjorde just det själv efter att ha upptäckt spektaklet så sent som igår.

Bill Hicks på SVT Play

"En Komikers Död" - En fin dokumentär om en av världens roligaste komiker.

Frånsett en orimligt lång harang om en svamptripp så är det en väldigt sevärd film, där förvanligen från plumpa vulgo-Bill Hicks till geniet Bill Hicks är mycket kul att se.

Dill-Inger i utförsbacke?

Har lyssnat back-to-back på "Option Paralysis" och "Ire Works", och gör man det är det plågsamt uppenbart att den senare (i satsen, men tidigare kronologiskt) är så oerhört mycket bättre. Och när - förvisso finfina - "Ire Works" i sin tur får rejält med smisk av mästerliga "Miss Machine" är det inte utan att man blir lite orolig för tillståndet hos The Dillinger Escape Plan.

Nytt album är hur som helst i görningen, dyker upp nån gång under 2012, och enligt Greg Puciato ska det bli nånting rätt så annorlunda jämfört med "Option Paralysis".

Jag är försiktigt optimistisk.