Sundbybergstipset - Strokesmurfen

Här ser ni ett riktigt eftertraktat samlarobjekt. Strokesmurfen blir din för bara 129:-!

Finns i en mystisk affär på Järnvägsgatan i Sundbyberg.

Årets bästa julkalender

Jo jag vet, jätterimligt att komma med ett tips när det redan är danföredanföredanföredan eller nåt, men om du bara ska följa en julkalender i år - eller nej, du ska förstås följa minst två eftersom oioioi.se är given även detta år - så ska du spana in SVT:s "Rim & Reson".

Några av Sveriges allra förnämsta serietecknare, däribland Liv Strömquist, Nina Hemmingsson och Sara Granér, har låtit sina alster animeras och ljudsättas.

Missa inte det. Du hinner titta ikapp, jag gjorde just det själv efter att ha upptäckt spektaklet så sent som igår.

Bill Hicks på SVT Play

"En Komikers Död" - En fin dokumentär om en av världens roligaste komiker.

Frånsett en orimligt lång harang om en svamptripp så är det en väldigt sevärd film, där förvanligen från plumpa vulgo-Bill Hicks till geniet Bill Hicks är mycket kul att se.

Groupon tipsar!

Med reservation för att bilden är rätt liten, men nog fan ser det ut som att Groupon i sin Facebook-annons anser att "Moffa i sig en ihoprullad kebabpizza" hör till en av Stockholms fem roligaste aktiviteter?

Hörselskador

Yeees! Jag hittade det här gamla klippet:



Brukar leta efter det då och då när det vankas Youtube-fest, men har på senare tid inte lyckats så bra. Men nu så.

För övrigt har jag beställt en trevlig kaffebryggare idag.

Dag 25 – En låt som får dig att skratta

Povel Ramel-bajsnödiga ordvitsar och KTH-spex i all ära, men det är i regel inte den sortens humor som får mig att dra på smilbanden. Kort sagt finns det sjukt mycket tråkig, och musikaliskt sett oerhört usel, musik som ska vara rolig.

Då är det i regel bättre med kategorin mer eller mindre ofrivilligt rolig musik, inom vilken Insane Clown Posse gjorde en av förra årets roligaste låtar, den som fick oss alla att undra: “Fucking magnets, how do they work?”

Så gott som all power metal med texter om läder, drakar och svärd i galopptakt är ju också väldigt rolig. Och "Speak - the Hungarian rapper".

Men om vi ändå återvänder till låtar var syfte är att få folk att skratta. De där “... shreds”-låtarna som dök upp på Youtube för ett par år sedan är ännu spruta-öl-genom-näsan-roliga, och Big Mac-rapen är numera en given förfestklassiker.

I den lite mer professionella skolan hittar vi en duo ifrån Nya Zeeland som dök upp i tv-rutan för fyra år sedan. Jemaine Clement och Bret McKenzie utgör Flight of the Conchords, och lyckades med sin tv-serie med ett på förhand i stort sett omöjligt uppdrag: Att göra en grymt rolig musikalisk komediserie vars humor dessutom var väldigt snäll, åtminstone jämfört med till exempel Trey Parker och Matt Stones alster.

De riktiga guldkornen dök upp redan under de allra första avsnitten, och därifrån väljer jag två låtar som jag lyssnat på ohälsosamt många gånger:

Flight of the Conchords - “I’m Not Crying” (“Flight of the Conchords”, 2008)




Flight of the Conchords - “Think About It” (“Flight of the Conchords”, 2008)



Båda sångerna är rätt skapliga enbart sett till musiken, men utläggningen om dyra sneakers tillsammans med Jemaines mumlande efter drygt 55 sekunder i “Think About It” gör den till en av de roligaste låtarna jag vet. Med maffiga "I'm Not Crying" som en värdig utmanare.

Dag 22 – En låt du lyssnar på när du är ledsen

Det här är ju egentligen också ett par låtar som jag lyssnar på vid alla möjliga tillfällen. Men ibland passar det ju ganska bra med något sorgset när man bara vill vända sig inåt och tycka att det är syndast om mig i väääärlden. (Här ville jag länka till Alfons Åberg-låten med den texten, från LP:n med "Listigt Alfons Åberg" som jag hade när jag var liten, men den stod icke att finna på hela internet. Skit-internet.)

Här är tre ledsna låtar, där den första för övrigt både är sorgsen men muntrar upp mig på samma gång:

Rathergood.com - “Wrong Bananas”




Eddie Vedder - “Long nights” (“Music For The Motion Picture Into The Wild”, 2007)




Tori Amos - “Hey Jupiter” (“Boys For Pele”, 1996)

Tim Minchin - "Storm"

Via alltid lika underhållande Vemihelvete hittades denna snyggt animerade video till Tim Minchins tänkvärda, uppkäftiga, sköna stycke "Storm":

Baby Monkey

Synd att jag redan bokat upp de flesta platserna på bloggutmaningslistan, annars hade den här nog tagit hem de flesta av titlarna:

Robotjockeys i Dubai

Fick höra på eftermiddagsfikat idag att man i Dubai inte längre använder åttaåriga kids som jockeys när det vankas kamelrace. Nu har man istället robotar, och de ser sjukt coola ut, skulle fan vilja ha mig en egen sån pisk-robot (no homo).

Tony Montana gasar igen

Jag gick förbi min lokala videouthyrare (ännu en av alla affärsidkare som den hemska och bortskämda piratgenerationen så gärna vill ta död på, eller hur var det nu?) och såg en affisch för "Happythankyoumoreplease" som jag såg på Stockholms Filmfestival i höstas.

Det kanske inte är världens bästa filmtitel, tycker inte jag, och det tyckte tydligen inte heller den svenska distributören.

Ny titel? "Kärlek i New York"

Smaka på den igen: "Kärlek i New York"

Det är som en "Gasen i botten, Tony Montana"-ploj , men där någon fullständigt missat poängen. Deppigt.

(Jag stal bilden från ovan länkade Facebook-grupp också.)

Jag glömde ju det roligaste

"– Man ska ha valfrihet som kund, vill man bli datalagrad ska man kunna bli det, men då kostar det 50 kronor extra i månaden." - Jon Karlung

Tips till DN-sporten

Ni kanske borde införa en policy om att inte gå på lördagsgroggen innan hockeysidorna är helt klara?



PS. SSK-FBK slutade 6-2, så majoriteten av siffrorna stämmer ju trots allt i sammanställningen.

Genmanipulation FTW!

Vi fick päron i Ekolådan idag.

Känns ju oerhört ekologiskt att laborera fram Frankensteinpäron.

Vi bryter för reklam

Det här är bra grejer. Låten, det vansinniga flinet, och allt det andra som är fint:

Två minnen från IT-bubblan

1. Dubbel Gris

Jag vet inte hur nära det egentligen var att vi lyckades, men jag vill tro att vi var ganska nära att etablera pizzan "Dubbel Gris" på någon av Drottningen eller Gyllenstiernans menyer. Detta eftersom Henke (nästan) alltid beställde en Vesuvio med bacon. En genialisk pizza, som vi alltså ganska snabbt begåvade med ett minst lika genialiskt namn.


2. Mötesdräparen

Det var en trött fredageftermiddag, och vi satt i möte några stycken och diskuterade nåt skräp. Någon av mötesdeltagarna går loss i en lång utläggning, och jag minns att jag själv började tappa fokus. Diskussionen fortsatte, ända tills Sälj-Erik fällde en av de mest dräpande kommentarer jag någonsin hört, och som jag än idag försöker att ta till när tillfälle ges:

"Ni bara pratar och pratar, men allt jag hör är...'Starköl'"

"Det började ändå dåligt med 0-10 mot Norge"

Wiki-sidan för San Marinos fotbollslandslag är för mig och mina vänner en stor källa till glädje. De som snickrat ihop den är inget annat än komiska genier.

Sektionen "Matcher förlorade med ett mål" är såklart kul i sin enkelhet, men flest pärlor hittas i genomgången av VM-kvalet till USA-VM -94 (mina fetmarkeringar):

"Andra kvalspelet spelades inför VM i USA 1994. Man hamnade nu i en större grupp med Norge, Holland, England, Polen och Turkiet. Engelsmännen och holländarna sågs som ett kraftigt hot i gruppen och norrmännen sågs som ett mindre hot. Det började ändå dåligt med 0-10 mot Norge. Returen mot Norge klarade man med en 0-2-förlust. Ändå så blev det några mindre framgångar. Efter tre matcher med bara förluster mötte man England. San Marinos målvakt räddade en straff från David Platt och kallas efter detta "Hjälten på Wembley". England vann med 6-0."

Det började ändå dåligt med 0-10 mot Norge.

Dagens namn - Crispy Bacon!

Först såg jag bara de aningen oproportionerliga armarna. Men den lilla strimman av humor i det inslaget har ju ingenting att komma med sett till hur kul det är att en kvinna vid namn Crispy Bacon pratar om att äta nyttig mat och annat bjäfs:



(Upphittat i en inte alls särskilt matnyttig informationstidning från Sundbyberg)

Dagens tveklöst bästa ordvits

...från alltid lika briljanta The Oatmeal.

Månadens ingenjör

Jo, visst kan man väl om man verkligen vill ge Josef Fritzl cred för hans ingenjörsmässiga kunskaper... men att rent av placera honom som omslagspojke?

Lite väl magstarkt kan jag tycka.