Surt sa räven om Pearl Jam

Blandade känslor inför att inte ha fått tag på några Pearl Jam-biljetter. Å ena sidan rätt skönt att slippa att redan nu boka upp en lördag i juli nästa år, sommaren brukar vara knepig nog att mecka ihop ändå.

Å andra sidan irriterad över att missa Pearl Jams första Sverigespelning på en jäkla massa år. Särskilt när jag gissar att många som fick biljetter enbart köpte av nostalgiskäl. Jag gissar att Globen kommer att åtminstone till hälften vara fylld av svennebanan som ba "Jo, jag var ju nere med grungen, 'Ten' tyckte jag om när den kom, men jag visste inte att Pearl Jam fortfarande höll på". Där tycker jag nog att jag är lite mer värd en biljett, som motivering hänvisar jag till tidigare blogginlägg.

Jaja, det kommer ändå inte bli lika bra som den där magiska luftballongsdekorerade kvällen på Sjöhistoriska för elva och ett halvt år sedan. Fy fan vad bra det var.

Mvh,
Bitter jävel

Dag 7 – En låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle

I romantiska filmer från det stora landet i väst är det inte ovanligt att ett kärleksbar brister ut i dans när Deras Låt spelas. Jag och min flickvän skämtar ibland om det där, antagligen för att vi - åtminstone än så länge (vad jag vet) - inte har någon låt som är Vår Låt. Men jag har i alla fall en skiva som är Vår. Typ.

Jag köpte Pearl Jams “No Code” först ett par år efter att den släppts, men när skivan väl inhandlades så stod sträcklyssnande på programmet. Detta sträcklyssnande sammanföll väldigt väl med att jag hookade upp med kvinnan i mitt liv, så för mig är denna lite mer udda och bland somliga ganska bespottade Pearl Jam-skiva oerhört tätt förknippad med vår första tid som ett par.

Då, mer än nu, ansåg jag att skivan var lite ojämn, så inledningsvis blev det att jag nötte lite extra på favoriterna från skivan, så det är dött lopp mellan de tre låtar som påminner mig om ett väldigt speciellt tillfälle:

“Off He Goes” - Pearl Jam (“No Code”, 1996)



“In My Tree” - Pearl Jam (“No Code”, 1996)



“Present Tense” - Pearl Jam (“No Code”, 1996)



“Off He Goes” är en helt rimlig fortsättning på de lugnare låtarna ifrån föregångaren“Vitalogy”. Underbara snyftaren “Present Tense” likaså. Djungeltrummiga “In My Tree” är däremot lite mer experimentell och startade väl tillsammans med “Around the Bend” och “Who You Are” ifrån detta album en röd tråd som löper genom efterföljande alstrena “Yield”, “Binaural” och “Riot Act”. Sammantaget är “No Code” tillsammans med några favoriter ifrån barndomen nog den skiva jag har allra svårast att förhålla mig objektivt till, men som konstaterades i inledningen så är det inte bara mitt fel.

Årspremiär på albumlistan

Skivåret 2011 ligger inte på latsidan, och än så länge är (sedan "Ten" räknat) tjugoårsjubilerande Pearl Jams samlings/liveskiva "Live on Ten Legs" en riktig höjdare. Lika många gamla som nya låtar i en trevlig mix, inspelade på lite olika platser i världen, och med grymt ljud. "Just Breathe" är helt sanslös. Rent av sanslösare än i sin studioversion.

Mogwais sjunde studioalbum "Hardcore Will Never Die, But You Will" kommer att behöva mer tid att växa, men än så länge är det riktigt lovande, och min bedömning är att det nog är en vassare skiva än de två senaste föregångarna. Mer varierad, mer experimentell. Här finns mycket att upptäcka.

20 av Pearl Jams bästa låtar

Vi håller som sagt på med det stora skivsamlingsprojektet hemma. Jag har fått en del skit för att enbart samlingen med Pearl Jam-skivor tar upp typ en halv låda, och möjligen är kritiken befogad. Det går dock inte att komma ifrån att Pearl Jam - ni vet det där grungebandet som var inne under några månader i början av 90-talet - är ett av mina alla största favoritband.

Jag roade mig med att sätta ihop en topp 20-lista över mina favoritlåtar med bandet, och på denna lista undvika åtminstone några av de största hitsen. Om du också vill lyssna så kan du göra det på Spotify, så här blev det iallafall:

20. "I am Mine" - Efter halvkackiga "Binaural" (2000) kom nästan lika halvkackiga "Riot Act" (2002). Den stora hitlåten från "Riot Act" heter "I Am Mine" och är också skivans bästa låt. En melankolisk, folkmusikgungande liten historia. Rätt okomplicerad egentligen, men väldigt fin.

19. "Man of the Hour" - I eftertexterna till vad som tycks bli Tim Burtons sista riktigt bra film, "Big Fish", dyker stillsamma "Man of the Hour" upp och skänker ännu mer gåshud till ett redan gåshudsframkallande slut.

18. "Soon Forget" - En rätt otypisk Pearl Jam-låt då allt som hörs är Eddie Vedder och en ukulele. Lik förbannat är den lilla munsbiten en av de tre bästa låtarna på "Binaural".

17. "MFC" - Jäklar vad jag lyssnade på "Yield" när den kom! Jag lärde mig alla låtarna på gitarr och satt och spelade med. "MFC" är en rak och skön dänga kryddad med lite läcker baklängesgitarr i slutet.

16. "Gonna see my Friend" - Ett klassiskt Pearl Jam-öppningsspår, hämtat ifrån fjolårets "Backspacer". Återigen den raka rock som Pearl Jam gör så inihelvete bra.

15. "Untitled (live)" - "Live on Two Legs" är vad jag vet den första officiellt utgivna Pearl Jam-liveplattan. Sedan dess har det släppts typ en miljon andra. Sorgsna Åka på roadtrip-visan "Untitled" dök för min del upp lite oväntat minns jag, men det var kärlek vid första öronkastet.

14. "Indifference" - En av de där (många) låtarna som gör att man bara vill kidnappa Eddie Vedder och ha som hustomte på sitt landställe. Där skulle han få sitta och jamma och sjunga framför brasan eller nere på bryggan och inte en jävla myggjävel skulle våga komma och störa magin. Kanske är det också den perfekta Däcka i soffan på efterfesten-låten.

13. "In my Tree" - Mustiga pukor och lite bas drar igång detta mångfacetterade och svårgreppbara stycke ifrån gravt underskattade "No Code" - ett album jag själv placerar på plats tre, eller ibland fyra, i Pearl Jam-katalogen.

12. "Spin the Black Circle" - Spretiga "Vitalogy" innehåller grovt sett en tredjedel hårda rockdängor, en tredjedel konstigheter, samt en tredjedel makalöst vackra ballader. Till den första kategorin hör denna bångstyriga smocka som nog är det ösigaste bandet gjort.

11. "Red Mosquito" - Med doft av en rökig, bluesig jamsession är "Red Mosquito" en av de starkast lysande stjärnorna på lätt kaotiska "No Code". Mike McCready är en av mina favoritgitarrister, och sett till "Red Mosquito" borde han vara en av dina också.

10. "Nothing as it Seems" - Med väldigt hemtrevlig ståbas, och ett gitarrspel sänt från himmelen, är dystra "Nothing as it Seems" den näst bästa låt Pearl Jam släppt på den här sidan millennieskiftet.

9. "Just Breathe" - Eddie Vedders fantastiska soundtrack till rätt så fantastiska "Into the Wild" fortsätter fortfarande att växa med varje genomlyssning. Den låt ifrån efterföljande "Backspacer" som bär störst släktskap till den skivan är "Just Breathe". En riktigt snyftare där Eddie låter helt sjukt förkyld, vilket klär låten utmärkt.

8. "Rearviewmirror" - Helt och hållet Eddie Vedders låt. Fint driv i versslingan och överhuvudtaget en mycket fin låt.

7. "Garden" - Det av alla sönderhyllade, sönderspelade debutalbumet "Ten" innehåller inte en enda dålig låt. Till en av de mer udda fåglarna hör "Garden". Jag har lite svårt att köpa (den musikaliska) ihopklumpningen av grungebanden från Seattle, men i "Garden" kan man definitivt höra spår av både Alice in Chains och Soundgarden (och Kaliforniens Stone Temple Pilots).

6. "Present Tense" - Som sagt. Kidnappa Eddie Vedder som personlig underhållare till sommarstugans veranda under kylslagna sensommarkvällar.

5. "Oceans" - En till av de lite märkligare låtarna ifrån "Ten", kanske rent av den märkligaste. Den liknar egentligen inget annat på skivan, men smälter in ändå. "Oceans" är stor och mäktig, och sättet som Vedders sång smälter ihop med Jeff Aments bas är ofattbart bra.

4. "Footsteps" - Tillsammans med "Once", "Alive", "Black" och "Alone" var "Footsteps" en av de fem första Pearl Jam-låtarna att spelas in. Senare dök den även upp på Temple of the Dog-skivan under namnet "Times of Trouble", men nog är den som bäst i Pearl Jam-original. Och du Eddie, ta med dig munspelet upp till sommarstugan vetja!

3. "Porch" - Motivering:



2. "Yellow Ledbetter" - Gitarrspelet låter inte så lite Jimi Hendrix på denna låt som av någon outgrundlig anledning inte fick plats på "Ten". En mycket, mycket fin låt där - precis som hos hundra andra Pearl Jam-låtar - sången och gitarren bara stänger in sig på rummet och ligger med varandra typ fem dagar på raken.

1. "State of Love and Trust" - En till snortidig låt som inte fick plats på "Ten", utan istället återfanns på soundtracket till über-grungerullen "Singles". En rätt så enkel låt som likväl är felfri. Det simpla riffet som driver versen, den kungliga refrängen, bryggan, slingan och den lönnpunkiga avslutningen. Perfektion.

Hösten 2009 = tidigt 90-tal i Seattle?

Märklig nostalgitripp när två av veckans mest frekvent avlyssnade album är nya alster från Alice In Chains och Pearl Jam.

Båda låter bra.