Nytt och fräscht i mitt iTunes-bibliotek

September har potential att bli årets bästa musikmånad. Det senaste som landat i min musikspelare är detta (klicka för stor bild):



Nya skivor från gamla favoriter som Machine Head, Mastodon, Opeth och Textures.

Machine Head är ännu mer 80-talsmetal än tidigare, men jag tror skivan kommer att fortsätta växa. Och om Machine Head är 80-tal så blir Mastodon allt knarkigare - känner jag efter en och en halv genomlyssning, och jag känner mig än så länge tyvärr inte alls nöjd.

Knarkigt 70-tal låter också Opeth, som likt åtta(!) år gamla "Damnation" gjort en skiva fri från growl. Än så länge är jag tveksam och lite besviken, men jag ska lyssna mycket mer på "Heritage".

Ännu en värdelös skiva från Thrice - nåt pucko utlovade en återgång till rötterna, men det här var bara såsigt och dåligt.

Ane Brun växer och växer. Har aldrig riktigt fastnat för henne, men nu kanske?

PJ Harveys livespår bådar sjukt gott inför kommande Stockholmsgig.

*Shels blev jag tipsad om alldeles nyss, men det verkar oerhört lovande.

Årabrot låter skitigt och brötigt, men jag har inte hunnit igenom skivan än.

Laura Marling har en väldigt fin röst, och Richard Cheese är fortsatt väldigt bra på pajiga lounge-covers till förfesten.

- - -

Annars har jag lyssnat sjukt mycket på skiva nummer två från Mariachi El Bronx och ser nästan mer fram emot den konserten än PJ Harveys.

Dessutom har jag haft sorkfeber.

Hej Ölkonsument!

Hängde på låset och fick tag på (bland annat - tio av månadens nyheter roffade jag åt mig -) dessa sköna pjäser. Har varit sugen på "Ingrid" sedan jag hörde talas om första batchen för dryga halvåret sedan.

Ska bli spännande att se om den rår på förra månadens solklara vinnare, löjligt billiga och helt suveräna Drakens DIPA.

Lana Del Rey

Fantastiskt skön sångröst, längtar efter debutskivan som släpps i början av oktober. Den som gillar Cat Power och Feist borde kunna gilla detta också.

Red Hot utan Frusciante

Förra gången John Frusciante lämnade Red Hot Chili Peppers chockade bandet och dess nye gitarrist Dave Navarro med sin bästa skiva dittills, och som det med allra största sannolikhet tycks bli: Totalt genom karriären.

Frusciante har nu lämnat igen, och ersatts av sin polare Josh Klinghoffer. Läge för en ny album-chock?

Javisst!

Nya skivan "I'm With You" är nämligen chockerande jävla värdelös.

Jag har nu plågat mig igenom halva och vill bara ge Anthony Kiedis en sån jävla käftsmäll så att han skärper till sig.

Om du gillar helt ofarlig hissmusik och ett ruskigt daterat sound så kanske "I'm With You" är din tekopp. Själv är jag rädd att jag inte ens klarar en enda genomlyssning - någon (Flea?) började just spela nån helvetisk latinotrumpet.

Visst, redan "Californication" visade på en nedåtgående trend, och skivorna därefter har varit på sin höjd godkända, men DET HÄR!? Fan, till och med Foo Fighters är roligare nuförtiden. Det är nästan så att Coldplay låter aggressivt farliga i jämförelse.

Men ok, skivomslaget är rätt snyggt.

Blood, Sweat + Vinyl - högst på filmpriolistan

Om du har lika bra musiksmak som jag - vilket jag förstås betvivlar - så borde Kenneth Thomas musikdokumentär "Blood, Sweat + Vinyl: DIY in the 21st Century" stå väldigt högt på listan över filmer att se.

Filmen tycks fokusera på tre skivbolag och de eminenta band som huserar där. Tre skivbolag som drivs av artister och musikälskare, nämligen Neurot, Constellation och Hydra Head.

Jag tror det är en såväl viktig som vacker film. Och förhoppningsvis också väldigt sympatisk och sprängfylld av den bästa musik du kan tänka dig.

Löjligt höga förväntningar på den här måste jag säga. Sverigevisning någon? Zita?

Vanligt kaffe

Titta där står hon, skönheten.

För att gilla kaffe så mycket som vi gör här hemma så har det dröjt märkligt länge innan vi skaffat en kaffebryggare värd namnet. Men nu så.

Pod-evangelisterna skrek förstås efter sådana maskiner, men jag har ännu inte fått en kapsel-americano som är i närheten av lika god som en riktigt bra svart bryggkaffe. Och frågar man de som påstår sig veta så är Moccamasters bryggare bland de allra bästa.

Sedan är ju också flexibiliteten betydligt större när det gäller brygg- (och förvisso också espresso-)kaffesorter kontra färgglada kapslar (som förvisso kommer i läckra etuier och trots allt är förbannat goda).

Man kan dricka äckligt Löfbergs Lila om man hejar på Färjestad och gillar att skjuta ihjäl vargar för sitt eget hatfyllda höga nöjes skull. Kanske en kopp Gevalia om man ändå har trasiga smaklökar.

Eller varför inte kickstarta helgen med en rejäl kopp Mollbergs Blandning? Känna sig lokalpatriotisk och matcha doften utanför fönstret med något från Arvid Nordqvist. Mala själv. Rosta själv. Köpa svindyrt bajskaffe bara för att ha testat nån gång. Experimentera med lite kardemumma, kanel, salt eller chili i filtret.

Bryggkaffe - bra grejer helt enkelt.

Konsertkalendern - en webapp DU kan få bygga

"Och dom har nyss varit på europaturné! Aj då. Det borde man inte missat. Lär väl dröja 13 år igen nu." - En polares Facebook-kommentar angående nya Primus-albumet.

Sånt här vill man ju inte ens att ens värsta fiende ska råka ut för, än mindre då att det ska drabba en själv. Kruxet som jag ser det är att det inte finns någon vettig konsertkalendertjänst som fungerar så som jag skulle vilja ha den. Därför har jag tagit mig friheten att speca litegrann på en webapplikation, som det är fritt fram för någon att ta tag i utvecklingen utav.

Idag får den konsertsugne (vad jag vet) stilla sitt behov med hjälp av allehanda nyhetsbrev ifrån spelställen och konsertarrangörer, tjänster som Bandsintown, Last.fm och "sociala medier". Jag skulle vilja ha en mer heltäckande tjänst, där jag dessutom vill få in två väldigt viktiga variabler:

1. Hur tidigt jag vill få tips om konserten - i vissa fall vill jag hänga på låset och köpa biljetter, andra gånger räcker det med 1-2 veckor innan.

2. Inom vilket geografiskt område jag vill bli notifierad om bandet närmar sig. Inledningsvis nämnda Primus kan jag åka mycket långt för att se, medan jag har blivit alldeles för gammal och slö för att orka pallra mig utanför Stockholm beträffande de allra flesta band jag lyssnar på.

Nåt sånt här skulle jag vilja ha:







Du som bygger det här sen, se till att gränssnittet inte blir grötigt. Och se till att det finns bra default-inställningar så att jag snabbt kan tagga nya artister - de allra flesta lär jag vilja tagga upp med "Stockholmstrakten, meddela mig en månad innan". Vidare lite trevliga synk/import-funktioner (iTunes, Last.fm), nån kalender-export-funktion, lite "similar artists" och eventuellt lite community-grejer och sharing-prylar.

Nu när jag ser efter så har Bandsintown mycket av detta, det kanske egentligen bara är finkornigheten som saknas, vilket i och för sig är hela grejen med ovanstående text.

Så sätt igång att utveckla nu!