En fantastisk liten kortfilm.
the Scared is scared from Bianca Giaever on Vimeo.
Visar inlägg med etikett kortfilm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kortfilm. Visa alla inlägg
söndag 30 juni 2013
onsdag 27 februari 2013
Extreeeemt kort om GIFF 2013
Jo, det blev en helg på Göteborgs Filmfestival även i år. I stort sett allt vi såg var bra, framförallt inom kortfilmsgenren.
Svenska bilder 7
Svensk kortfilm är så jäkla bra! Håll speciellt utkik efter "Reel", "Tunn Is" och "Ana Fyller 14" om de skulle dyka upp på SVT eller så framöver.
Everybody in Our Family
Rumänskt familjedrama som ballar ur mer och mer och mer och mer. Utan att tappa trovärdigheten. Riktigt bra!
The Fifth Season
Skruvat och dystert om en liten jordbrukarby som drabbas av en svår kris när skörden helt uteblir. Mörker och mystik och magiskt snyggt foto.
Novellfilmsmaraton
"10 Guds Siffror", "Vid Skogens Rand" och "KK" måste ni se när de kommer på SVT, vilket de kommer att göra eller redan har gjort. Tre helt suveräna halvtimmesfilmer. "Ice Ice Baby" var också bra, medan vinnarfilmen "Vatten" just precis lyckades nå upp till godkänt. Tyckte jag.
Short Stories
Rysk dramakomedi i flera kapitel där några episoder var riktigt bra, andra rätt så blaskiga.
Death of a Man in Balkans
Balkankomedi med en skön dos svärta. Eventuellt filmad i en enda tagning, med kameran på ett och samma ställe. Skön teaterpjäskänsla med andra ord, och en riktigt skön rulle om hur grannsämjan påverkas av ett självmord.
Leave Me Like You Found Me
Amerikanskt indiedrama om ett par som försöker pussla ihop sitt knackiga förhållande medelst campingtripp. Trovärdigt och bra, men inget jag kommer att bära med mig särskilt länge.
Startsladden
Ett förhållandevis dåligt startfält i årets stora kortfilmstävling tyckte jag nog, men då har jag å andra sidan blivit jäkligt bortskämd de senaste åren eftersom Startsladden brukar vara festivalens höjdpunkt. "Äta Lunch", "On Suffocation", "Offerrollsretorik" och "Det Knullande Paret" ska ni försöka se om ni har möjlighet.
Jag hann förresten äntligen besöka härliga ölhaket 3 Små Rum också, rekommenderas varmt!
onsdag 30 januari 2013
torsdag 10 februari 2011
Göteborgs Filmfestival 2011
Nedan en kortare genomgång av filmerna jag såg på Göteborgs Filmfestival under helgen som var. Mest som dagbok för mitt eget taskiga minne, men läs och begrunda om ni vill, kanske hittar ni nåt skoj.
- - -
Princess – Betyg: 8/10
All film på festivalen är inte alls svår och pretentiös. Här är till exempel ett helt vanligt och verklighetsbaserat finskt drama om en kvinnlig mentalpatient som fått för sig att hon är prinsessa.
Nä men allvarligt, ”Princess” är en oerhört varm skildring av livet på ett mentalsjukhus på 40-talet med en viss flamsighet som avlastar men inte tar över.
Trots lobotomi och ett par riktigt tragiska människoöden är ”Princess” en mycket mysig feel good-rulle som nära nog känns helt perfekt i sin avvägning mellan festligheter och tungt allvar.
- - -
Maximerat Animerat – Betyg: 8/10
Animerade kortfilmspaketet Maximerat Animerat har blivit en tradition för oss. Och i år var nog startfältet banne mig bättre än någonsin. Sjuuuukt coola ”Teclopolis” (se hela filmen här. NU!) var en av många höjdpunkter. Jag fick också se ”The Lost Thing” som många nära och kära med all rätt hyllade efter Stockholms Filmfestival. Otäcka norska ”Angry Man” sitter fortfarande på näthinnan, och de filmer med vagare handling kompenserade med skönhet.
- - -
Pink Saris – Betyg: 4/10
En inte helt igenom lycklig dokumentär om kastlösa (mestadels) kvinnor i Indien och förhållanden över kastgränserna. En skön tant för de kastlösas talan och skäller ut idiotiska släktingar på löpande band.
Grymt fascinerande i början, men går ganska snart på repeat.
- - -
Startsladden – Betyg: 8/10
De åtta tävlingsfilmerna i årets upplaga av Startsladden är av genomgående grymt hög kvalitet. Det är egentligen bara vackra ”Sent på Jorden” som känns lite meningslös, övriga är gripande, roliga, tänkvärda och ibland rätt jobbiga att titta på.
Vinnaren ”Las Palmas” är värd alla lovord, och får ni chansen så SE DEN FÖR GUDS SKULL.
Se också obehagliga men inte överdrivna ”Girl”, Ruben Östlund-doftande ”Svamp”, suveräna skrönan ”Myrlandet”, och ärliga ”Utan Avslut” om ni får möjlighet till det.
Fan vad det är bra med kortfilm.
- - -
Isolerad – Betyg: 7/10
Många är ni inskränkta jävla lipsillar som med hänvisning till dynga som Arn, Colin Nutley, Beck, Göta Kanal 2, Johan Falk och några till drar till med den löjligt trötta klyschan att ni ”inte gillar svensk film”, eller i bästa fall undslipper er ett "den var rätt bra för att vara svensk". Idioter är ni, och då kan ni ju lika gärna döma svensk musik på samma sätt när ni funderar över Basshunter, Lars Winnerbäck och Rosa Helikopter, eller?
Hur som helst, ”Isolerad” är en lätt klaustrofobisk psykothriller med ett alldeles lagom stort inslag av nervös, svart humor och vettiga avvägningar mellan klyschor och överraskningar. En hyfsat minimalistisk och väldigt underhållande film som vinner oerhört mycket på att vi får uppleva hela handlingen ur överspände läkarstudenten Franks perspektiv.
- - -
Uncle Boonmee Who Can Recall His Past Lives – Betyg: 5/10
Fin-indiern Maharani var minst lika bra som vi mindes den, men var de tvungna att lägga knark i maten? Det gick ju knappt att förstå ett skit över filmen vi såg strax efter middagen.
”Uncle Boonmee...” vann oförklarligt nog en guldpalm i Cannes förra året. Visst, det är en rätt stämningsfull och skön film, men den är ju på tok för lång för att vara så pårökt.
En prinsessa har sex med en havskatt i en avstickare strax efter att den gamle Boonmee i sitt hem i djungeln träffat på såväl sin döda fru som sin försvunne son som rimligt nog förvandlats till ett slags rödögd apgud. Mot slutet går en lirare i kloster, men finner sig inte riktigt i det livet och i samma veva hamnar vi i någon form av tidsreva/parallellt universum.
Inget konstigt.
- - -
Russian Lessons – Betyg: 6/10
Wooooohoooo!!! PARTY!!!!
Nä. Det finns bättre sätt att komma i feststämning på en lördagkväll än att se en kompromisslös dokumentär om Rysslands relation till lilla misshandlade grannen Georgien.
Jag avskyr redan den ytterst obehagliga människan Carl Bildt, och när jag ser en sån här film blir jag inte direkt mildare i den frågan. Carl Bildt som gärna pratar om fredsprocessen och hur viktigt det är med goda diplomatiska relationer får fanimej ta sitt ansvar (även här, precis som i övriga folkmord han gärna stöttar). För min tolkning av Rysslands sjuka slaktande och förföljelse av georgier är att resten av världen blundar för att inte nästa middag där Putin är med ska bli sådär jobbigt stel. Man måste ju kunna garva också, liksom.
”Russian Lessons” är en nervig och nära berättelse om Georgien (samt Kaukasien, Nordossetien, Sydossetien och lite annat sånt där du brukar bläddra förbi i tidningen) och de obehagligheter som pågått och pågår där.
Vi får än en gång veta att krig är skit, att det finns folk som har det sämre än du och jag, och att världen är en ganska rutten plats ibland. Allmänbildande och intressant, men precis som ”Pink Saris” – om än inte i samma utsträckning – upprepar sig filmen efter ett tag.
- - -
Kooky – Betyg: 7/10
Om jag enbart satte betyg på det visuella så skulle ”Kooky” få 10/10. Det är så löjligt mycket ögongodis när nallebjörnen Kooky knatar runt i skogen och träffar på allehanda skrotliknande filurer på sin långa väg hem.
Tyvärr är ”Kooky” dels väldigt mycket barnfilm, dels dubbad med rätt överdrivet resultat. Handlingen är inte superimponerande, men visst, den duger gott som ursäkt till alla extremt snygga scener, och allt som allt är jag mer än nöjd.
- - -
Apflickorna – Betyg: 6/10
Nä, jag vet att du redan under min genomgång av ”Isolerad” sa att du inte gillar svensk film, men ”Apflickorna” är rätt långt ifrån ”Hälsoresan”, ”Kopps” och antagligen också den där skitfilmen av Kay Pollack som jag tar mig friheten att såga fullständigt utan att ha sett.
”Apflickorna” är en kall och kontrollerad film, hyfsat obehaglig rakt igenom trots att det rör sig om ett någorlunda ofarligt drama. Ingen i filmen är speciellt lycklig, inga relationer känns överdrivet trevliga, men lite värme och lite humor finns ändå där.
Fascinerande, mörkt och annorlunda, med en förhållandevis liten mängd av Vi-gör-svensk-film-på-sommaren-med-söta-tonårstjejer-klyschorna.
- - -
Allt som allt en mycket bra och välplanerad filmhelg. Göteborgs Filmfestival slår även denna gång vår huvudstads dito på fingrarna. Dessutom har de en mycket bättre fikakultur där nere i den snålblåsiga och regniga förorten utan t-bana.
- - -
Princess – Betyg: 8/10
All film på festivalen är inte alls svår och pretentiös. Här är till exempel ett helt vanligt och verklighetsbaserat finskt drama om en kvinnlig mentalpatient som fått för sig att hon är prinsessa.
Nä men allvarligt, ”Princess” är en oerhört varm skildring av livet på ett mentalsjukhus på 40-talet med en viss flamsighet som avlastar men inte tar över.
Trots lobotomi och ett par riktigt tragiska människoöden är ”Princess” en mycket mysig feel good-rulle som nära nog känns helt perfekt i sin avvägning mellan festligheter och tungt allvar.
- - -
Maximerat Animerat – Betyg: 8/10
Animerade kortfilmspaketet Maximerat Animerat har blivit en tradition för oss. Och i år var nog startfältet banne mig bättre än någonsin. Sjuuuukt coola ”Teclopolis” (se hela filmen här. NU!) var en av många höjdpunkter. Jag fick också se ”The Lost Thing” som många nära och kära med all rätt hyllade efter Stockholms Filmfestival. Otäcka norska ”Angry Man” sitter fortfarande på näthinnan, och de filmer med vagare handling kompenserade med skönhet.
- - -
Pink Saris – Betyg: 4/10
En inte helt igenom lycklig dokumentär om kastlösa (mestadels) kvinnor i Indien och förhållanden över kastgränserna. En skön tant för de kastlösas talan och skäller ut idiotiska släktingar på löpande band.
Grymt fascinerande i början, men går ganska snart på repeat.
- - -
Startsladden – Betyg: 8/10De åtta tävlingsfilmerna i årets upplaga av Startsladden är av genomgående grymt hög kvalitet. Det är egentligen bara vackra ”Sent på Jorden” som känns lite meningslös, övriga är gripande, roliga, tänkvärda och ibland rätt jobbiga att titta på.
Vinnaren ”Las Palmas” är värd alla lovord, och får ni chansen så SE DEN FÖR GUDS SKULL.
Se också obehagliga men inte överdrivna ”Girl”, Ruben Östlund-doftande ”Svamp”, suveräna skrönan ”Myrlandet”, och ärliga ”Utan Avslut” om ni får möjlighet till det.
Fan vad det är bra med kortfilm.
- - -
Isolerad – Betyg: 7/10Många är ni inskränkta jävla lipsillar som med hänvisning till dynga som Arn, Colin Nutley, Beck, Göta Kanal 2, Johan Falk och några till drar till med den löjligt trötta klyschan att ni ”inte gillar svensk film”, eller i bästa fall undslipper er ett "den var rätt bra för att vara svensk". Idioter är ni, och då kan ni ju lika gärna döma svensk musik på samma sätt när ni funderar över Basshunter, Lars Winnerbäck och Rosa Helikopter, eller?
Hur som helst, ”Isolerad” är en lätt klaustrofobisk psykothriller med ett alldeles lagom stort inslag av nervös, svart humor och vettiga avvägningar mellan klyschor och överraskningar. En hyfsat minimalistisk och väldigt underhållande film som vinner oerhört mycket på att vi får uppleva hela handlingen ur överspände läkarstudenten Franks perspektiv.
- - -
Uncle Boonmee Who Can Recall His Past Lives – Betyg: 5/10
Fin-indiern Maharani var minst lika bra som vi mindes den, men var de tvungna att lägga knark i maten? Det gick ju knappt att förstå ett skit över filmen vi såg strax efter middagen.
”Uncle Boonmee...” vann oförklarligt nog en guldpalm i Cannes förra året. Visst, det är en rätt stämningsfull och skön film, men den är ju på tok för lång för att vara så pårökt.
En prinsessa har sex med en havskatt i en avstickare strax efter att den gamle Boonmee i sitt hem i djungeln träffat på såväl sin döda fru som sin försvunne son som rimligt nog förvandlats till ett slags rödögd apgud. Mot slutet går en lirare i kloster, men finner sig inte riktigt i det livet och i samma veva hamnar vi i någon form av tidsreva/parallellt universum.
Inget konstigt.
- - -
Russian Lessons – Betyg: 6/10
Wooooohoooo!!! PARTY!!!!
Nä. Det finns bättre sätt att komma i feststämning på en lördagkväll än att se en kompromisslös dokumentär om Rysslands relation till lilla misshandlade grannen Georgien.
Jag avskyr redan den ytterst obehagliga människan Carl Bildt, och när jag ser en sån här film blir jag inte direkt mildare i den frågan. Carl Bildt som gärna pratar om fredsprocessen och hur viktigt det är med goda diplomatiska relationer får fanimej ta sitt ansvar (även här, precis som i övriga folkmord han gärna stöttar). För min tolkning av Rysslands sjuka slaktande och förföljelse av georgier är att resten av världen blundar för att inte nästa middag där Putin är med ska bli sådär jobbigt stel. Man måste ju kunna garva också, liksom.
”Russian Lessons” är en nervig och nära berättelse om Georgien (samt Kaukasien, Nordossetien, Sydossetien och lite annat sånt där du brukar bläddra förbi i tidningen) och de obehagligheter som pågått och pågår där.
Vi får än en gång veta att krig är skit, att det finns folk som har det sämre än du och jag, och att världen är en ganska rutten plats ibland. Allmänbildande och intressant, men precis som ”Pink Saris” – om än inte i samma utsträckning – upprepar sig filmen efter ett tag.
- - -
Kooky – Betyg: 7/10
Om jag enbart satte betyg på det visuella så skulle ”Kooky” få 10/10. Det är så löjligt mycket ögongodis när nallebjörnen Kooky knatar runt i skogen och träffar på allehanda skrotliknande filurer på sin långa väg hem.
Tyvärr är ”Kooky” dels väldigt mycket barnfilm, dels dubbad med rätt överdrivet resultat. Handlingen är inte superimponerande, men visst, den duger gott som ursäkt till alla extremt snygga scener, och allt som allt är jag mer än nöjd.
- - -
Apflickorna – Betyg: 6/10
Nä, jag vet att du redan under min genomgång av ”Isolerad” sa att du inte gillar svensk film, men ”Apflickorna” är rätt långt ifrån ”Hälsoresan”, ”Kopps” och antagligen också den där skitfilmen av Kay Pollack som jag tar mig friheten att såga fullständigt utan att ha sett.
”Apflickorna” är en kall och kontrollerad film, hyfsat obehaglig rakt igenom trots att det rör sig om ett någorlunda ofarligt drama. Ingen i filmen är speciellt lycklig, inga relationer känns överdrivet trevliga, men lite värme och lite humor finns ändå där.
Fascinerande, mörkt och annorlunda, med en förhållandevis liten mängd av Vi-gör-svensk-film-på-sommaren-med-söta-tonårstjejer-klyschorna.
- - -
Allt som allt en mycket bra och välplanerad filmhelg. Göteborgs Filmfestival slår även denna gång vår huvudstads dito på fingrarna. Dessutom har de en mycket bättre fikakultur där nere i den snålblåsiga och regniga förorten utan t-bana.
fredag 25 december 2009
00-talets roligaste svenska film
Det har snart gått två år sedan jag såg "Istället för Abrakadabra" på Göteborgs filmfestival.
Igår kväll visades filmen på SVT och jag kunde än en gång konstatera att det nog är 00-talets roligaste svenska film.
Se den på SVT Play inom den närmaste månaden. Se den flera gånger för en skön dos av "gothic death and mayhem".
Titta/Lyssna/Läs
Igår kväll visades filmen på SVT och jag kunde än en gång konstatera att det nog är 00-talets roligaste svenska film.
Se den på SVT Play inom den närmaste månaden. Se den flera gånger för en skön dos av "gothic death and mayhem".
Titta/Lyssna/Läs
måndag 30 november 2009
Stockholms Filmfestival - Kortfilmskväll 2
"Kortfilmskväll 2" - Nåt slags sammanslaget betyg: 7/10
En (av många) grejer där Göteborgs Filmfestival slår huvudstadens dito på fingrarna gäller det breda utbudet av kortfilm. Stockholms Filmfestival hade iallafall ett par kortfilmer med i programmet i år, bland annat i form av tvenne kortfilmskvällar under festivalens sista dag.
Under "Kortfilmskväll 2" visades 10 filmer av blandad karaktär, möjligen med lite för stort fokus på feel bad och öststatsmisär, men ok. I ukrainska "Diagnosis" blev det lite skrattretande, med det trasiga pundarparet som hänger i en rivningskåk, väntar barn, har HIV, barnet får HIV, pappan kväver barnet. Jag satt mest och ba: "Scooby dooby eeeey?"
Men frånsett misären, och en äcklig kinesisk/australiensisk incestfilm så höll detta paket rätt hög klass.
Luke Doolans överraskande "Miracle Fish", Stephanie Lansaque och Francois Leroys stiliga bläckfiskrulle "Mei Ling", Dalibor Matanics tänkvärda "Tulum", Sara Eliassens ytterst märkliga "Still Birds" och Laila Pakalninas Roy Andersson-minnande "Silence" var allihop riktigt bra. Så se dem om du får chansen, även om det som alltid är svårt att få se kortfilm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)