På söndag

Breaking Bad flåsar The Wire i nacken

Bara för att jag ännu inte bloggat något om senaste Breaking Bad-säsongen betyder inte att alla inte måste titta.

Själv rev jag just av de avslutande två avsnitten och hade typ konstant ont i magen för att det var så överjävligt jävla kukbra.

Att nästa säsong blir seriens sista känns helt perfekt. Efter den är det dessutom på allvar dags att ställa Breaking Bad mot The Wire och Sopranos när listan över världshistoriens bästa tv-serier ska revideras.

Nu ska jag ägna någon timme åt att läsa vad andra bloggare skriver om säsongsavslutningen, eftersom jag ändå är alldeles för uppjagad för att sova.

Herregud.

Breaking Bad - Säsong 3

(Spoilerfritt inlägg)

En magisk säsong fullt i klass med de första två - och en kunglig fortsättning på den enligt mig vassaste dramaserien just nu.

Jag tyckte precis att Breaking Bad var på väg att tappa lite fart i och runt det förvisso riktigt coolt utförda avsnittet "Fly", när geniet Vince Gilligan återigen växlade tempo på ett smått ursinnigt vis i god tid före säsongsavslutningen.

Utan att avslöja för mycket kring handlingen så har många av seriens karaktärer visat upp sina allra grisigaste sidor hittills och med det utvecklats många, många dimensioner. Skyler, Marie, Hank, Mike, Saul, Gus - alla har de växt något enormt under säsongen, från att ha varit rätt så lätta att förstå sig på, till rejält komplexa personligheter.

Breaking Bad är så otroligt bra på att visa upp alla vidrigheter som handeln med droger för med sig, och hur säckar med pengar och/eller kemisk glädje radikalt kan förändra en människa man trodde man visste var man hade. Och hur den kan plocka fram en ännu lite äckligare handling ur en redan äcklig människa.

På samma gång vidrigast som mest älskvärd har Jesse varit. Aaron Paul har fått spela ut sitt fulla register där jag skrattade högt åt en replik som "Gatorade me, bitch!" för ett par avsnitt sedan, och led med honom under säsongens första, för Jesses del, miserabla halva.

Stundtals tyckte jag att säsong tre av Breaking Bad trampade lite vatten, så jag hoppas verkligen att Vince Gilligan och övriga inblandade ger denna briljanta serie en, max två, säsonger till och därmed en värdig avslutning. Om bara serien fortsätter att hålla stilen lär den att gå till tv-historien som en av de smartaste, visuellt häftigaste och mest nerviga serierna någonsin.

Nu ska jag över till Sepinwall och läsa hans (garanterat spoiler-rika!) intervju med Gilligan.

Breaking Bad och Party Down

"Breaking Bad" är, sju avsnitt in på sin tredje säsong, fortfarande kanske den allra vassaste dramaserien du kan se på tv just nu. Makalöst nog fortsätter serien att vara minst lika bra som tidigare, avsnitt efter avsnitt. Höll nästan på att kväva mig själv då jag glömde bort att andas i slutet av senaste avsnittet...

Och att stilla sina nerver med ett nytt avsnitt av "Party Down" känns som en klockren lugnande medicin. Säsongspremiären var lite svajig, men redan avsnitt två lovar mycket gott, samt innehåller ett ganska äckligt skämt om apsperma.

Dessa två är mina favoritserier just nu, när "V", "30 Rock" och "The Office" sviker, och när "The Life and Times of Tim" och "Modern Family" börjat kännas aningen tröttare (men fortfarande riktigt bra) på sistone. Längtar som faan till "Sons of Anarchy" som ännu inte fått något startdatum för säsong tre, och "Dexter" som drar igång först i slutet av september.

Breaking Bad

Jag vet att jag tjatar, men det är för ert eget bästa: Se "Breaking Bad".

Bättre än så blir nämligen inte en tv-serie.

Nyligen inspanat

Vi var på alltid lika schyssta Babs i förra veckan innan bion. Rekommenderas. Käkade en kyckling fylld med papaya och ingefära.

Filmen blev ”Birdwatchers”, ett rätt hyfsat drama – stundtals riktigt bra - om landockuperande brasilianska indianer och stränga vita landägare.


- - - -

I helgen avverkades sedan ”Synecdoche, New York”, skriven och regisserad av flummot Charlie Kaufman (”Eternal Sunshine…”, ”Adaptation”, ”…Malkovich”).

Denna meta-film är definitivt en av de knepigaste jag sett under de senaste åren.

Den sista dryga halvtimmen är i segaste laget, men innan dess pendlar ”Synecdoche, New York” mellan fullständig briljans, unikt filmskapande och total urflippning.

Trailer:


- - - -

Annars är det makalösa serien ”Breaking Bad” som snor det mesta av min tv-tid just nu. Den rumphuggna första säsongen var lika kolsvart som mästerlig. Andra säsongen är än så länge ännu bättre, och ännu dystrare. Bättre tv-serie finns för tillfället icke.

Kort sammanfattning: Överkvalificerade kemiläraren Walt får lungcancer, börjar koka metamfetamin för att kunna betala sin behandling och försörja sin gravida hustru och cp-skadade son.

Som ”Weeds” men med gulligheten och (mycket av) humorn ersatt med nerv, drama, mörker och många djupt komplexa personliga relationer karaktärerna emellan. Walts kompanjon Jesse, som inledningsvis mest var en störig pundare, känner man som tittare allt starkare för.

Jag rev av sjunde avsnittet i helgen och blev mäkta förvånad när en tvättäkta mexikansk narcocorrido kickade igång episoden. Helt utan humor är serien trots allt inte. Se och njut: