På Amanda Palmers senaste skiva, som jag skrev ett par rader om för ett par månader sedan, gör hon en duett med Tom Dickins och hans band The Jane Austen Argument. Låten, "Bad Wine and Lemon Cake" är trots sin lätt bombastiska musikalkaraktär en av mina favoriter hittills i år, så givetvis valde jag att titta lite närmare på denna för mig tidigare okända duo. Det är lite låg volym på detta klipp, men höj volymen och upplösningen, det är lätt värt det:
På deras Bandcamp-sida kan man inhandla debut-ep:n "The Birthing Pyre", och det kan ju vara en lämplig aktivitet såhär på söndageftermiddagen efter en dag i solen. Möjligen är det som jag tidigare var inne på lite väl mycket musikal över musiken, men samtidigt är det hyfsat nära The Dresden Dolls pianobaserade kabaretmusik, och på det stora hela väldigt trevligt.
The Jane Austen Arguments aningen oslipade men ack så fina cover på Tegan & Saras "Call it off" är förresten inte heller så dum:
Fick ett utbrott över den usla musikindustrin tidigare ikväll, men den ska avhandlas i ett eget blogginlägg lite senare tror jag.
Kanske imorrn.
I afton har jag hur som helst inhandlat två färska skivor av två artister som ligger mig varmt om hjärtat.
Walesiska trion The Joy Formidable har idag ÄNTLIGEN släppt debutalbumet "The Big Roar" - en hel evighet efter munsbiten "A Balloon Called Moaning" som jag nära nog lyssnade sönder för snart två år sedan. Kul!
Och den med Neil Gaiman nygifta Amanda Palmer offentliggjorde i fredags "Amanda Palmer Goes Down Under", en (mestadels) liveskiva med Australien- och NZ-tema. Köp skivan här för så lite som 69 cent om du vill.
Covern på Nick Caves "The Ship Song" borde i rimlighetens namn vara helt enastående bra. Vi får se och höra. Den är nog iallafall bättre än första singeln "Map of Tasmania" som inte alls föll mig på läppen, trots en småkul video som - beroende på hur kristen din arbetsplats är - möjligen lämpligast avnjuts hemma:
Steel Train är en amerikansk kvintett som inte gjort några större avtryck på mig under de åtta år bandet hittills existerat. Det nya albumet, med samma namn som bandet, är dock en rätt bra platta. Som en lite rakare, rockigare version av Ben Folds, typ.
Laguppställningen passar mig så löjligt bra att jag knappt kunde önskat mig ett vassare startfält. Scarlett Johansson, Tegan & Sara, Holly Miranda, Nellie McKay och Amanda Palmer är sedan tidigare favoriter. Och samtliga fem akter står för varsin cover som är alldeles bedårande fin.
Arrested Development-skådisen Alia Shawkat gör en fin "S.O.G. Burning in Hell", Deradoorean (Dirty Projectors) tolkning av "You are Dangerous" kan vara det bästa hon gjort hittills, och Greta Salpeters "Children in the 90s" är kunglig.
Kort och gott så hittar jag inte direkt några svaga länkar på den här skivan. Må vara att det spretar en aning på grund av de olika artisterna och arrangemangen, men det håller ändå ihop hyfsat tack vare att det ju, åtminstone i originalutförandet, är ett album.
Jag är inte överraskad över att flera av låtarna är riktigt jävla snorbra, men det som förvånar är att "Terrible Thrills Vol.1" är en så genomgående snorbra skiva.
Jag gjorde ju en längre utläggning om Evelyn Evelyn häromdagen. Nu har en officiell video till "Elephant Elephant" dykt upp också, lämplig för stora och små barn:
Amanda Palmer och Jason Webley har båda jobbat som gatuartister tidigare, och i albumdebuterande projektet Evelyn Evelyn lever de ut alla sina skruvade cirkusdrömmar.
Skivan är en skruvad musikal om de siamesiska tvillingarna Eva och Lyn (alias Evelyn Evelyn), fylld av svart, underfundig humor med en handling som ligger nära cirkusdelen av Tim Burtons fantastiska "Big Fish". (Apropå Tim Burton förresten, vilken jävla kalkon hans "Alice i Underlandet" är!)
Grovt sett kan man dela in spåren på detta märkliga album i tre delar: Vanliga låtar, tivolimusikallåtar och sagoberättande. Det är en skiva som inte passar för alla tillfällen (vilket visserligen inte speciellt många plattor gör), men åtminstone ett par av de vanligare låtarna kan man plocka fram nästan när som helst.
Öppningsspåret "Evelyn Evelyn" är en väldigt stämningsfull duett, och Kimya Dawson-flamsiga "Elephant Elephant" en skönt fånig humörhöjare. Allra bäst är emellertid countryfolkiga "You Only Want me 'Cause you Want my Sister". Ännu en fantastiskt stilig duett, där Amanda Palmers röst fullständigt smälter mitt hjärta som så många gånger förr. "My Space" är kul och lite schlagersvulstig, i synnerhet i det Queen-bombastiska gitarrsolot. Roligast med "My Space" är dock den oändligt långa gästartistlistan där bland andra Tegan & Sara, Weird Al, Andrew W.K. och Frances Bean Cobain står med. Den avslutande ukulelecovern av Joy Divisions gamla slagdänga "Love Will Tear Us Apart" är inte alls dum den heller.
Sagoberättarspåren, tre till antalet, är också väldigt bra, men kanske inget man lyssnar på sådär fantastiskt många gånger. Samma sak gäller de mer musikallika sångerna som ibland blir väldigt enerverande, ibland nästan kan klara sig helt på egen hand (närmast är Ditty Bops-aktiga "Have you Seen my Sister Evelyn?", men oftast mest fungerar helt ok eller rent av finfint som sammanhållande av historien.
"Evelyn Evelyn" är en charmig skiva som håller strålande för typ två till fem genomlyssningar, därefter vill man nog börja sålla och välja enstaka låtar. Köp gärna skivan förresten, eller spana åtminstone in webshoppen med sina fantastiska paketerbjudanden som bara blir bättre och bättre ju längre ned du scrollar.
Tyvärr ingår inte ett Sverigebesök i tvillingsyrrornas sedan igår pågående europaturné, utan vi askmolnsinbäddade nordbor får tills vidare nöja oss med Youtube:
På Amanda Palmers senaste skiva, som jag skrev ett par rader om för ett par månader sedan, gör hon en duett med Tom Dickins och hans band The Jane Austen Argument. Låten, "Bad Wine and Lemon Cake" är trots sin lätt bombastiska musikalkaraktär en av mina favoriter hittills i år, så givetvis valde jag att titta lite närmare på denna för mig tidigare okända duo. Det är lite låg volym på detta klipp, men höj volymen och upplösningen, det är lätt värt det:
