Spotify-lista: Mäktiga covers

Den senaste i raden av Spotify-listor (här är de tidigare) från min sida heter ”Mäktiga covers”.

Jag har medvetet lämnat ute flams av typen Richard Cheese, Señor Coconut, Nouvelle Vague, Eilert Pilarm och Hellsongs (därmed inte sagt att jag gärna avnjuter exempelvis förstnämnda artist i sällskap med ett par paraplydrinkar). Istället ligger fokus på de välspelade varianterna.

De ösiga i form av Rage Against the Machine, Pearl Jam och Red Hot Chili Peppers.

De kraftigt omgjorda signerade Yael Naïm, Tori Amos, Molotov och Cat Power.

De som blivit större än sina original: Jeff Buckley, Sinéad O’Connor, Nirvana och i viss mån Johnny Cash.

Här är listan, den är ”collaborative”, så du är varmt välkommen att lägga till dina favoriter längst ned i listan. Helt säkert har jag glömt ett helt gäng självklara kandidater. Hjälp mig med dessa.

Enjoy!

Dagens Spotify-lista

Från Al till Ziggy, dagens Spotify-lista heter "Namn i namnet" och återfinns här:

http://open.spotify.com/user/brothernumpsy/playlist/2hDnVs0u7QarWVBiS3B4iI

Även om Trolls klassiker "Jimmy Dean" redan finns med så saknar du säkerligen några favoriter. Då är du välkommen att lägga till fler låtar. Men precis som förra gången bör det vara låtar som du tycker är någorlunda bra, du behöver ju inte slänga dit Westlifes cover på "Mandy" om det nu inte är din favvodänga.


Bokstavsordning efter förnamn är att föredra.

Dagens Spotify-lista

...heter "Udda sångröster" och återfinns här: spotify:user:brothernumpsy:playlist:6zBbxacgs5EDl4ZbO3DDzQ

Den är "collaborative", så du är mer än välkommen att logga in och lägga till de alster du saknar.

Kravet är, utöver en udda sångröst, att låten också är bra. Du behöver alltså inte lägga in exempelvis "Chocolate Rain" om det inte skulle vara din favoritlåt.

Dagens spellista

Denna halvkackiga jobbdag har fått ett mer eller mindre schizofrent soundtrack. Mycket som lekmannen skulle klassa som ’hårdrock’ om än inte av den hårdaste sorten. Till det blandade skönheter från She & Him och Lightspeed Champion.

Det här är vad som hörts i mina lurar och högtalare:

The Haunted – Versus
The Haunted spelar snabbare igen efter förra såssnipan till album. Men göteborgarna gör likväl ett rätt mjäkigt första intryck på mig den här gången. Peter Dolving är fortfarande en av Sveriges bästa sångare alla kategorier, men mer skrik hade nog inte varit fel.

Volbeat – Guitar Gangsters & Cadillac Blood
Danskarna börjar bli RIKTIGT stora nu. Jag blev duktigt förvånad när jag såg att Debaser Medis-giget i december redan är utsålt. Sist såg vi denna Metallica/Danzig/Elvis-hybrid på lilla Ett Ställe, visserligen också vid Medborgarplatsen. Färska plattan behöver mer tid att växa även om den känns mer lättillgänglig än sin senaste föregångare. Några makalösa melodier har redan fastnat.

Bleeding Through – The Declaration
Amerikansk neometal som lånat massvis från Black Metal-genren. Hårt och kompromisslöst piskar man på och den (fick jag för mig) korta spellängden tilltalar. Behöver fler lyssningar.

Lightspeed Champion – Falling off the Lavender Bridge
”Galaxy of the Lost” och ”Midnight Surprise” är två sanslöst fina låtar, och “Tell me what it’s worth” är helmysig. Jämfört med de tre singelspåren är resten av skivan är inte alltid fullt så kul, men luckan mellan Elvis Costello och Ed Harcourt fyller Lightspeed Champion förtjänstfullt i.

She & Him – Volume One
Zooey Deschanel, känd från filmatiseringen av “Liftarens Guide Till Galaxen” och för mig senast som den där skruvade eskimåbruttan i ”Weeds”, debuterar med en charmig platta fylld av angenäm sextiotalspop.

System of a Down – Hypnotize
Jag halvsågade dessa “Mezmerize”-rester när skivan kom, och vidhåller att många av låtarna på ”Hypnotize” hör till bandets största bottennapp. Ändå en helt ok platta som jag ville återupptäcka efter att ha lyssnat en hel del på Malakian/Dolmayans nya project Scars on Broadway. Minns inte vad jag tyckte om miffolåten ”Vicinity of Obscenity” när skivan kom, men nu sitter jag här och fnissar åt åttiotalsdiscorefrängen och de hysteriska textraderna som lyder ”banana terracotta pie”.

Therapy? – Never Apologise Never Explain
Tvärtemot den gängse uppfattningen att Therapy? skulle vara ett ”en skiva plus en låt”-band (med plattan ”Troublegum” och efterföljande genombrottscovern ”Diane”) har jag Andy Cairns och hans nordirländska vänner som ett av mina absoluta favoritband. Live är de sanslöst bra, och detta bortglömda alster från 2004 blandar effektiva melodier med en lekfull skitighet. Lagom elak punkrock som jag blev sugen på efter att ha spelat badminton i min ”Rock You Monkeys”-tröja förra veckan.

Förra veckan blev det för övrigt mycket gammal Metallica, nya Slipknot, Kimya Dawson, Jaguar Love och Ingrid Olava.