måndag 29 september 2008

Trivium

Jag lyssnar på kommande plattan "Shogun" just nu och kan konstatera att Trivium har ballat ur fullständigt.

Jag hör en vämjelig sörja av Lordi-schlager, de sedvanliga Metallica-stölderna och en härlig dos nu-metalliska breakdowns. Skapligt illa eftersom Trivium för fem år sedan var ett sjukt lovande band med ett gång småkids som hade något verkligt stort på gång med sina 1,75 första album.

Har inte ens hunnit halvvägs och ändå ofrivilligt fyllt min egen mun med sur spya tre-fyra gånger.

Nej, det blir ett besök på YouTube och den numera klassiska texttolkningen av "Pull Harder on the Strings of Your Martyr":

fredag 26 september 2008

Veckans bästa YouTube

Beroende på var du tjänar ditt levebröd kanske den här inte är helt work-safe. Eller jo. Och kul.

Slangade ned första säsongen av de här nissarna igår, återkommer väl med en rapport senare.

torsdag 25 september 2008

Spindeln i nätet med många bollar i luften

En kollega, vi kan kalla honom Dr.Death, fick i uppdrag att skriva en rollbeskrivning för en kommande platsannons. Vi började bolla klyschor med varandra, varpå han listar dessa egenskaper, som jag gärna skulle se i framtida jobbannonser:

Egenskaper du bör ha:
• Båda bollarna i luften
• Kan ta eget initiativ på beordran
• Bra på att ta i människor
• Säger ”vänta lite här nu…” när andra säger ”let’s go!” - och tvärtom
• Ser svårigheter där andra ser möjligheter - och tvärtom
• Teamplayer, göra saker själv skrämmer skiten ur dig
• Du är råttan i pizzan

tisdag 23 september 2008

Heart Vs. McCain

Erik tipsade om detta brev, från Heart till John McCain. Roligt, och ett lagom grovt påhopp.

måndag 22 september 2008

Darwin Awards – Rat Edition


Den första av helgens två bisarra naturupplevelser var när vi, någon kilometer utanför Mörbylånga på Öland, såg en grävling korsa vägen precis framför bilen (Vi hann stanna.) Jag visste inte ens att de fanns i levande (tredimensionell, icke-geggig) form. Men förstod samtidigt av dess inte-så-raska gångstil att den levande varianten är rätt ovanlig.

Men det sjukaste skedde på lördagen. Nån händig gubbe i området hade fixat en eld på allmänningen, för att elda upp ris, grenar och annat junk. Vi passade på att tömma tomten på detsamma, och eldade på bäst vi kunde.

Jag var lite rädd att en del av högen som ännu inte fattat eld låg lite väl nära träden på andra sidan. För att inte starta skogsbrand bad jag Madeleine, som ändå stod nära den lilla högen, fösa den närmare själva elden.

När hon föser som bäst hoppar en stor råtta fram och springer mellan benen på henne. Råttan måste ha legat där och myst i (den måttliga) värmen från brasan. Här kanske ni undrar vem som blev räddast, hon eller råttan – här kommer svaret:

Råttan får finpaniken och ägnar de närmaste 200 millisekuderna åt att tänka ut en flyktväg. Målet för flykten blir dessvärre de varmaste, mest centrala delarna av den väldigt varma eld som vi matat med väldigt många grenar, barr och en del torrt gräs den senaste timmen. Det var en hyfsat makaber syn att se råttan borra sig längre in i det där ilsket eldröda partiet av elden. Sprak och fräs. Framliden råtta är nu ett fall för Darwin Awards.

När jag berättade detta för Daniel på jobbet toppade han givetvis med en ännu värre historia.

Hans bror med familj (tror jag det var) hade stiftat bekantskap med en liten fågel som nyfiket brukade hänga utanför deras köksfönster. Studera matlagning och annat hemtrevligt. Tydligen blev den lite väl nyfiken och flög in i huset häromdagen.

Brodern tar det närmaste som finns till hands – en filékniv (Hej Nilecity!) – och försöker vänligt fösa ut fågeln i naturen igen.

Givetvis flyger fågeljäveln åt motsatt håll, skär sig rätt friskt, flyger runt och blöder i större delen av kök och vardagsrum. Avlivning följer. Fräscht.

Frukoststavningar jag hatar

The. Thé. Jos.

torsdag 18 september 2008

Veckans djurhud

På lunchen idag fick jag veta att en kollega "tror att han...hemma nånstans..." har ett apskinn.

Alltså, djurhud utav typen apa.

Jag skrattade så jag grät, och insåg med ens att det här för mig kommer bli ett Happy Place i miniatyr.

Om det regnar småspik ute och folk luktar äckligt på tunnelbanan är det bara att blunda och tänka på apskinnet, liggandes i den där villan i Rönninge. Magi.